Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmer
konstverk i hans samling, Jules
Bastien-Lepa-ges raffinerade profilporträtt av Sarah
Bernhardt. Dessutom överlämnade Thorsten Laurin
vid samma tillfälle en för konstforskningen
ytterst värdefull samling separattryck,
tidningsurklipp m. m. berörande nutida svensk och
nordisk konst och konstnärshistoria, bl. a.
flera hyllmeter med de förnämsta svenska
konstskriftställarnas tidnings- och
tidskriftsartiklar i vår tid sammanförda i praktfullt
bundna folianter, av vilka många med
broderns, Carl G. Laurin, namn i guldsnitt på
sina breda ryggar påminde om en annan av
konstlivets förgrundsmän i vårt land.
När Nationalmuseum i en särskild
utställning ville hvila samlaren Thorsten Laurin var
det naturligt att man valde en mycket
exklusiv del, hans akvareller och teckningar.
Genom sitt intresse även för relativt
undanskymda samlarobjekt, exempelvis
handteckningar, har Thorsten Laurin på ett
föredömligt sätt bidragit att röja väg för en vidare
förståelse av konstarten. Att bra många av
hans oljemålningar samtidigt exponerades i
Opponenternas utställning i våningen
ovanför är verkligen symboliskt för denne
konstväns och främjares genomgripande betydelse
för den institution han sedan ungdomen ägnat
sitt aldrig svikande intresse. Man borde
kanske för fullständighetens skull tillägga, att
den tidigare till museet av honom skänkta
stora samlingen av utländsk grafik under
tiden vilade i sina mappar i skyddsrummet —
rikt förgrenad genom museets alla
avdelningar framstår den laurinska insatsen. »Om
någon kan räknas till Nationalmusei vänner
är det han.»
Chefen för Malmö museum, Ernst Fischer,
hade välgrundad anledning att i sitt företal
till katalogen över liljevalchsutställningen
»Nordisk konst ur Herman Gotthardts
samling» tillgripa adjektivet storslagen om den
jättedonation till Malmö museum som bär
Gotthardts namn. Krasst omräknad i reda
pengar av en därtill skickad numismatiker
och ekonom representerar den miljonvärden,
men alldeles oavsett den välsignelse gåvan
medför för stadens museibudget, närmare
bestämt den avlastning den innebär för
anslagsposten för inköp av levande nordisk
konst, torde den Gotthardtska
samlargär-ningen med dess krönande sluteffekt kunna
betecknas som en kulturbragd av ädlaste
slag. Enbart urvalet i utställningen i
Lilje-valchs upptog närmare sjuhundra nummer,
därav 428 svenska verk med huvudvikt på
skånsk konst. Vad som ursprungligen enligt
uppgift av samlaren själv var en hobby, av
en klok läkare anbefalld som avkoppling från
ett krävande dagligt arbete, utvecklades efter
hand till ett utsökt stimulerande elixir för
den intensivt levande
affärsmannen-konst-vännen. Till börden dansk kom Gotthardt
tidigt att rotfästas i den skånska jorden, men
han uppgav aldrig sin nordiska orientering
eller sin vittfamnande europeiska överblick.
Detta återspeglas också i hans samling, som
vid sidan om en rik och bra väld skånsk
avdelning rymmer utmärkta uppsvenska
konstverk samt goda prov på skandinavisk
konst. Samlingen av högklassig fransk konst,
tyvärr decimerad under senare år, ingår ej i
donationen och var heller inte medtagen i
utställningen i Liljevalchs.
Medan krönikören är inne på de generösa
givarnas—samlarnas område är det
naturligt att dröja vid en av de märkligaste
donationer som Nationalmuseum fått mottaga av
verk av en enda konstnär. Till museets
minnesutställning över Torsten Palm (vilken
behandlas längre fram i krönikan) är knuten en
betydelsefull händelse. Fritz H. Eriksson och
hans maka, fru Jessie Wessel-Eriksson,
skänkte icke mindre än aderton stycken
målningar av Palm till museet. Endast den som
känner makarna Erikssons av vänskap till
målaren fördjupade intresse för och kärlek till
hans konst kan rätt uppskatta vad det
innebär att i det allmännas intresse avstå från
ting, som under en lång följd av år smyckat
hemmet. Men Fritz H. Erikssons alltid
levande intresse för den moderna konstens
framtid förnekar sig inte i detta sammanhang.
För att stimulera de mäktiga, som kunna
inverka på realiserandet av drömmen om ett
museum för modern konst, har en
bestämmelse inryckts i gåvobrevet, som går ut på
att målningarna, så snart det moderna
museet sett dagen, omedelbart skola införlivas
med samlingarna där. Tills så skett få
målningarna under vissa delar av året kvarbliva
i det Erikssonska hemmet.
Ännu en värdefull gåva i samband med
Palmutställningen må här omnämnas.
Torsten Palms efterlämnade maka, fru Gunne
Palm-Leander, har låtit Nationalmuseum fritt
utvälja en stor samling Palm-teckningar ur
hennes samlingar.
Vidare har till hundraårsminnet av
historiemålaren Gustaf Cederströms födelse konst-
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
