Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstkrönika
Roland Kempe. Ragnar Hoppe föreläser om Cézanne. Gouache. 1941.
åskådaren — och sådana äro i vår j äktade nutid
inte så få — som en apoteos över en mycket
begränsad målare, upptagen av några
idylliska kråkvinklar, ett hörn av en trädgård
i Stockholms utkanter, en glimt från en liten
fransk landsortsstad, tidigare besökt av stora
franska impressionister, en sörmländsk
avkrok med fattiga stenknallar. Här mötte en
herre med besynnerlig förkärlek även för
öländska jordkällar- och
stengärdsgårdsper-spektiv — här och var insättande en
brungyllne gödselhög med synbart välbehag,
mysande över effekten av lantliga hemlighus
uppstigande i landskapet, av nattkärl vid ett
par nedkippade Chaplinskor. Hur kunde han
finna något av måleriskt värde i spiselvrån
för en lat katt, som låg hoprullad i suverän
likgiltighet för en storslagen omvärld? Var
fanns i detta den djärva rytmen, elasticiteten,
den visionära glöden? Darrade någon spänd
nervsträng här i takt med nuets pulsslag?
Nej! Motivkretsen var snäv och vyerna allt
annat än vida. Fantasien vingklippt — »en
överskattad målare» tyckte mången yngre
kollega till och med, en konstnär utan
problem, tillade andra. Men en och annan av
konstnärens beundrare och vänner, som
möjligen kunde gå med på detta sista menade
dock, att hans storhet låg just häri: att utan
åthävor tolka det lilla och enkla, det
intima.
I en artikel i Svenska Dagbladet 1917 (7
okt.) anmälde August Brunius en utställning
av Torsten Palm, Alf Munthe, Victor
Axelson, Erik Lindwall, Henrik Krogh,
skulptören Ivar Johnsson, möbelarkitekten Carl
Malmsten och konsthantverkaren i glas Simon
Gate med följande ord: »För dessa ungdomar
är konsten en allvarlig sak; de göra icke en
tavla som en annan knäpper med en kamera,
och de göra icke heller en tavla så där
storslaget grann, att den först pockar på
uppmärksamhet och sedan, vid närmare
granskning, skapar missräkning. De äro intimister,
såsom ännu för några år sedan den unga
Göteborgsskolan, Sandels, Simonsson och Ullman,
tedde sig.»
I ovanstående torde beteckningen »inti-
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
