Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - 1845 — studentskandinavismens stora år. Av Krister Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1845 —
studentskandinavismens stora
år
varefter hans sång »Herlige Moder, Skjoldmø
prud» avsjöngs. Bland de övriga talarna
märktes Grundtvig, Orla Lehmann och O. P.
Sturtzenbecker, som vid denna tid var
bosatt i Köpenhamn.
Norrmännen firade festen på sedvanligt
sätt. Förmannen, kand. Carl Müller utbragte
en skål för Odin, Njord och Frej och uttalade
i allas namn löftet »att genom verksamhet i
andens tjänst göra sig fädren värdiga». Eilert
Sundt höll — i enlighet med ett föregående
år avgivet högtidligt löfte — ett tal på
isländska. Skålar druckos för Wergeland och
Oehlenschläger m. fl.
I Uppsala hade det norska initiativet
omfattats med stort intresse, och trots
julferierna hade c:a 200 studenter samlats till
festen. Högtidstalare var där Bernhard Elis
Malmström, och en skål för Skandinavien
utbragtes av kand. Säve.
Entusiasmen var på alla håll stor, men
det saknades likväl icke kritiska röster, som
menade, att såväl vältaligheten som
entusiasmen fått alltför stort spelrum, och som väl
efterlyste en mera realistisk inriktning på
de aktuella problemen. Detta var icke minst
fallet i Danmark, där man redan från första
stund på sina håll var benägen att ge
studentskandinavismen en direkt politisk accent
med udd mot Preussen, som knappast
inrymdes i svenskarnas och norrmännens
intentioner, och som ju senare kom att bli en svår
prövosten för hela rörelsen som sådan. Den
unge danske filosofen Hans Brøchner skriver
sålunda i ett brev till sin vän Christian
Molbech några dagar efter festen: »Har De hørt
Noget til Soldet forleden, den nordiske
Høi-tid? Jeg var ikke derude . . . Arrangementet
skal have været meget godt, men Gud frie og
bevare os, der var 14 Viser og blev udbragt
17 Skaaler, tilsidst en af Fr. Barfod, der blef
udhysset og parteret.»
Arets och väl även studentskandinavismens
höjdpunkt blev emellertid det nordiska
studentmöte, som vid midsommartid avhölls i
Lund och Köpenhamn. Till detta möte hade
de norska studenterna beslutat sända en
manstark deputation. Tveksamheten inför ett
■samgående i den skandinavistiska rörelsen
syntes nu ha helt övervunnits. Däremot
deltogo i detta möte inga representanter för
Finland. Studentskandinavismen sågs
förklarligt nog icke med särskilt blida ögon av de
ryska myndigheterna — erinras kan om de
C. V. A. Strandberg.
Miniatyr målning från hans studenttid.
ovannämnda verserna av Talis Qualis — och
icke heller vid studentmötet i Uppsala två
år tidigare hade det finska deltagandet kunnat
bli stort; endast två finska studenter voro
med, och de vistades ändå för tillfället i
Sverige.
Det föreföll ganska länge osäkert, om det
planerade stora studentmötet verkligen skulle
kunna komma till stånd. Inhiberandet av
studenttåget till Köpenhamn föregående år
från norskt och uppsaliensiskt håll ansågs i
såväl Lund som Köpenhamn ha en djupare
liggande grund än Karl Johans död, och i
ett brev till Skånska Correspondenten
klagade en av de danska studentledarna, Cand.
phil. Hans Frederik Poulsen, över
uppsali-ensarnas bristande energi. Detta brev väckte
för övrigt ett visst rabalder enligt vad Gustaf
Nyblæus meddelar i sin korrespondens med
Gustaf Ljunggren (brev till Ljunggren i
Lunds universitetsbibliotek). Uppsaliensarna
vände sig till Poulsen med begäran om
förklaring, och denne uppgav då, att de mot
dem riktade anklagelserna icke härrörde från
hans hand utan hade tillfogats redaktionellt,
väl närmast av Ljunggren, såsom tidningens
redaktör, ehuru Nyblæus i sitt brev tycks
utgå ifrån att misstanken i första hand
drabbade Strandberg. Hur saken klarades upp är
obekant, men Nyblæus förklarar som sin
absoluta övertygelse, att Correspondenten
härvidlag hade fullständigt rent mjöl i påsen.
Det åsyftade brevet från Poulsen är väl det,
som återfinnes i Correspondenten den 15 mars
och som är signerat »—1». Häri heter det: »En-
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
