Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - 1845 — studentskandinavismens stora år. Av Krister Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krister Gierow
Gustaf Ljunggren.
heterna i Lund, vilken ursprungligen stod
införd i kalendern Norden för år 1851. Denna
berättelse är signerad»— nd- »och enligt
registret författad av Strandberg, vilket Cecilia
Bååth-Holmberg också uppgiver. Emellertid
har Gustaf Ljunggren i sin utgåva av
professor Anders Andersons »Dikter, tal och
minnesteckningar m. m.» (1893) meddelat, att
den »bevisligen» är skriven av Anderson.
Ljunggrens uppgift är med tanke på hans
intima förhållande till såväl Strandberg som
Anders Anderson med säkerhet riktig. Hans
uppgift att berättelsen ingår i Norden för år
1854 är däremot ej korrekt. — Berättelsen
bär titeln »Studentlifvet i Lund förr och nu».
I sin berättelse lämnar Anderson en livfull
skildring av de sista förberedelserna i Lund.
»Det var morgonen af den 22 Juni 1845. Solen
hade knappt ännu hunnit upp på toppen af
Romeleklint . . . och redan vid denna tidiga
timma rådde en utomordentligt liflig rörelse
på Lundagård, som företedde en högst
ovanlig anblick. Väldiga högar af brutet löf fyllde
gångarna, som hvimlade af hundratals
studenter, alla under muntert glam inbegripna i
den lifligaste verksamhet. Somliga af de unga
Apollosönerna svängde med kraft och ifver
yxan för att nedstöta pålar i marken; andra
förde med ljudeligt eftertryck hammaren, för
att medelst spik och läkten förena de
nedslagne pålarna och med löfverk bekläda den
upptimrade ställningen. Andra åter hade den
angenäma befattningen att bryta qvistar af
de fällda löfträden och bära sin fångst,
antingen i en korg, eller, för att slippa denna
förhatliga symbol, i famnen in på auditorierna,
der en talrik samling af stadens unga
fruntimmer var lifligt sysselsatt med att binda
festoner af löf och blommor. Man kan lätt
föreställa sig, att dessa bärare voro ytterst
flitiga, för att så ofta som möjligt få tillfälle
att inställa sig hos de hulda binderskorna.»
Underrättelserna om, att norrmännen och
uppsaliensarna anlänt till Malmö, satte
ytterligare fart på arbetet. »Dekoreringsarbetet på
Lundagård var knappast färdigt, då tjocka
dammoln, som uppstego från Malmö, bådade
gästernas ankomst. Studentkorpsen tågade
under sina fanor ner till södertull. Tvenne
vagnar rullade in på stengatan. Den röda,
hvita och blå nationalkokarden på de svarta
mössorna, och något annat, jag vet icke
hvad, sade genast, att det var norska
studenter, som suto der. Emellertid hade större delen
af de ankommande stigit af vagnarna på
något afstånd från staden . . . Äntligen
framblänkte ur de tjocka dammolnen de hvita
Upsalamössorna och de svarta med den norska
nationalkokarden. Det första ögonblicket hade
inga ord, ingen tanke, knappt någon bestämd
känsla, -—■ blott ett jublande, skallande hurra!»
I samma högstämda stil fortsätter Andersons
skildring, som ger mera av de
känslostämningar, som präglade denna studentfest, än
det faktiska förloppet av densamma. En
utförlig redogörelse finnes att läsa i Skånska
Correspondenten för den 1 juli. Gästerna
hälsades på Lundagård med kanonsalut,
välkomsttalet hölls av docenten Rietz och en
hälsningssång komponerad av Otto
Lindblad till text av Anders Anderson avsjöngs.
Under dagens lopp besågos stadens
sevärdheter och mot aftonen samlades man åter
på Lundagård, där ytterligare tal växlades
och skålar utbragtes. Sin höjdpunkt nådde
stämningen, när Talis Qualis bringade
Finland sin hyllning, skådande in i framtiden i
sin »Vaticinium»:
Finland! —• Så jag ville ropa
Och från eder allihopa
Få ett svar ur hjertats grund . . .
Senare på aftonen voro festdeltagarna
gäster i det nyuppförda biskopshuset på
Helgonabacken, och därefter fortsatte festen på
Lundagård till midnatt. Även på morgonen
därefter stod biskop Faxe som värd vid en
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
