Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - 1845 — studentskandinavismens stora år. Av Krister Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krister Gierow
femtiotusen menniskor strömmat ut till denna
del af hufvudstaden.» Orvar Odd berättar så
om ett litet intermezzo omedelbart före
gästernas ankomst. De danska studenterna hade
komponerat en fana med alla de tre nordiska
rikenas färger. Denna blev förbjuden av
polisen såsom varande »revolutionär» och
beslagtogs. Händelsen förlöpte dock i all
gemytlighet. — Från hamnen tågade gäster och
värdar tillsammans upp i staden med
militärmusik i spetsen, med vajande fanor. Allt
som allt räknade tåget cirka i 300 deltagare.
»Öfverallt der tåget passerade, voro fönsterna
uppfylda med åskådare, hurrarop skallade,
damerna viftade med sina näsdukar, och från
flera hus nedkastades blomster och kransar.»
Orvar Odd jämför den entusiasm
köpenhamnarna gav uttryck för med det tämligen kyliga
mottagande konungen av Preussen fått röna
vid sitt besök veckan förut med »några matta
hurrarop af de församlade hofmännen och
den landsatta besättningen från det
preussiska majestätets egna fartyg».
Med Studenterforeningens fana och
studentsångarnas standar i spetsen gick tåget
genom stadens gator. I mitten sågs en vacker
fanborg, vita dukar med rika broderier, det
var de lundensiska nationsfanorna, som förts
med över. Uppsaliensarna hade däremot icke
kunnat följa anmaningen att taga sina med
på den långa färden; risken var för stor med
tanke på de dyrbara, ömtåliga dukarna.
Redan vid Toldboden hade
hälsningstalens rad börjat. Tonerna av den av Ploug
författade sången »Velkommen ved Furen, som
Gefion drog, I Sönner af Fjeldets Marv!» hade
mött resenärerna i landstigningsögonblicket,
och därefter bringade dem mag. M.
Hammerich en välkomsthälsning. Därmed var
upptakten gjord till ett oerhört omfattande
festprogram. De gäster, som skulle bo på Regen
-sen voro redan samma afton inbjudna till en
fest där. Följande dag, midsommardagen,
började festligheterna på allvar. Sedan man
besett Vor Frue Kirke och en del av stadens
övriga sevärdheter, varvid en särskild
högtidlighet var anordnad i Thorvaldsens
museum, gavs på aftonen en bankett för
samtliga gäster i Christiansborgs ridhus, enligt
Ekbohrn glanspunkten i festernas rad. Den
gigantiska salen var förvandlad till en lövsal,
och på ömse sidor om ingången hade
placerats Bissens skulpturer Minerva och Apollo.
På vapensköldar hade satts namnen på de
män ur de tre brödrafolken, »hvilka i nyare
tider hade bidragit till deras yttre anseende
och inre utveckling». Bland de svenska namnen
voro Geijer, Atterbom, Tegnér, Berzelius,
skulptören Johan Niclas Byström och
brukspatronen Thore Petré,
representationsreformens förkämpe. På andra sköldar hade
anbragts gångna tiders stormäns namn, bland
de svenska utom våra stora konungar bl. a.
Linné och Sergel. I festen deltogo cirka 1 600
personer, till största delen studenter. Sedan
Johan Ludvig Heibergs sång »Danmark,
deiligst Vang og Vænge» avsjungits, hölls
välkomsttalet av lektor A. F. Krieger,
Johanne Louise Heibergs vän, varpå Ploug,
efter en sång av H. Hertz höll tal för
uppsaliensarna, vilket besvarades av docenten P.
J. Peterson. Efter framträdande av
uppsalastudenternas sångkör avsjöngs en sång av
Christian Molbech d. y., varefter H. F.
Poulsen hälsade norrmännen, vilkas svarstal hölls
av Eilert Sundt. Talet för Lund hölls av M.
Hammerich, och lundastudenternas hälsning
framfördes av J. M. W’immerstedt.
Ytterligare en lång rad av tal följde —• den
uppräkning, som redan gjorts har sannolikt varit
tillräckligt enformig och tröttande. Av de
övriga talarna skall här endast nämnas Orla
Lehmann, vars »herrliga och hänförande
föredrag», som utmynnade i en skål för Nordens
enhet, väl utgjorde aftonens retoriska
höjdpunkt, och Orvar Odd, som föreslog en skål
»för allvar i glädjen, handling utan rast och
ro». -— Dagen därefter var ägnad åt en
utflykt till Dyrehaven, där en fest var
arrangerad av Skandinaviska sällskapet. Här deltog
även Grundtvig, av Afzelius omnämnd som
»den gamla Danska Skalden», fastän han vid
denna tidpunkt icke var mera än 62 år. Att
det beredde Afzelius en särskild glädje att
göra Grundtvigs bekantskap är förståeligt.
Grundtvig uppträdde ett par gånger på
talarstolen vid detta tillfälle, och vidare sjöngs
en av hans sånger. Även Afzelius själv var
f. ö. i elden, givetvis jämte många andra.
Den 24 juni gives festföreställning på Det
Kongelige Theater med Holbergs
»Barselstuen» och Bournonvilles balett »Toreadoren»
på programmet. Innan ridån går upp,
framträder köpenhamnarnas gunstling,
skådespelerskan fru Johanne Louise Heiberg och
läser en prolog av Oehlenschläger, i Idunas
gestalt, med blomsterkransad hjälm, i högra
handen ett spjut, i vänstra en guldskål med
odödlighetens äpplen; vid hennes sida hänger
en harpa. Den tusenhövdade skaran av nor-
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
