Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vitkonst. Av Ellen Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi t k o n s t
Av Ellen Nordenstreng
.__/ MARMOR? Ingalunda. Ej heller i det
gulvita elfenbenet eller i den färglösa och
likafullt färgskiftande kristallen. Utan i något
från dem alla så väsenskilt, både vad gäller
sammansättning, massa och yta som Linet
och dess finspunna vita tråd och i så
konstnärligt fängslande former som Spets och
Damast.
Åt dessa vita textilier har en av vårt
lands främsta kännare, Elisabeth Thorman,
ägnat — man kan lugnt säga det — sin
livsgärning. Hennes senaste arbete1 Åkta spetsar,
kortfattad handbok (Sthlm 1942, 2:a uppl.
1943, Vepe förlag) är en mycket liten bok,
men — med risk att stöta litterär mall
—-knallande god. Dess 48 sidor är ett sällsynt
gott exempel på koncentration, väl avvägt
innehåll — historiskt, tekniskt, lexikalt, och
en stil -— trots sammandraget — aldrig
schematiskt torr utan medryckande uttrycksfull.
Dessa ej alltid förenade egenskaper har
också i minne och uppskattning
oeftergivligt kallat fram inte endast förf:s andra
arbeten i samma konstart, utan hela hennes
litterära alstring på de vita textiliernas fält
och därmed sporrat till följande tankespån.
Jag börjar med Spetsen, då det är på denna
textilform som förf. har riktat både sitt
senaste1 och första arbete, tillika det första
svenska med detta ämne.
Äkta spetsar (Norstedts) utkom redan 1913
och anmäldes kort efteråt i dessa spalter, är
således för Ord och Bild en gammal bekant.
Svenska spetsar (Norstedts) utkom först 1940,
men följdes snart (1942), av den kortfattade
handboken. Dessa sistnämnda tar jag i det
följande så upp, att »Äkta spetsar» leder med
hjälp av »Svenska spetsar». Men, vare det
genast sagt: Svenska spetsar är här mest
detsamma som svenska folkliga spetsar från
många olika landskap, här framförda i lång
och rikt illustrerad följd, tillika med en
mycket klarläggande text, om man bara skalar
av lite alltför mycket lov och pris. I övrigt
kan vi vara stolta över en sådan samling
1 Då detta skrevs var ej Textil konst i Sverige
utkommet.
folkliga spetsar. Inget annat nordiskt land
uppvisar maken. Kapitlet Vadstenaspetsar
blir till dem här mer en inledning — ett
till-lägg till kap. Spetskonstens uppkomst i Sverige.
Däremot innehåller det visst inte bara
svenska spetsar. Klokt har förf. tillämpat
sanningen att ingen företeelse kan rätt
uppfattas utan jämförelsepunkter, ja,
motsättningar, och har därför bifogat ett
illustrationskapitel Utländska spetsar. Det borde
bara ha ställts i början som förutsättning.
Just det kortfattade i »Äkta spetsar» (1942),
tillika med dess klara systematiska
uppställning bjuder en utmärkt överblick av spetsens
tre huvudskeden under 15-, 16- och 1700-talen,
ävenså — efter nedgångens tid på 1800-talet —•
över dess återväxt i våra dagar. Trots detta
oförtydbara och vackra uppsving är man
med förf. fullt på det klara med att till gångna
glansdagars höjd kan spetskonsten aldrig nå.
Spetsen, i de stora spetsepokernas olika
formgivning, har inte numera samma lockande
uppgifter. Men ett annat mål har ställts upp,
den klassiska spetsen värdigt: full
uppskattning — ja hyllning åt denna, den textila
konstens mästerverk under gången tid. Men
detta — väl att märka — inte endast i ord
och historisk kontemplation, utan i håg
och — kanske lite över förf:s tro — även i
handling — inom de möjligheter en ny tid
ställer. På så vis — detta även väl att märka
— kommer, trots mycket, den äkta spetsen
ej att dö, utan tidsenligt leva kvar i sporrande
kraft. Så som det också har visat sig i
Italien, Österrike och — ej minst — Sverige.
Den insats som Elisabeth Thorman på
olika sätt har gjort för förnyad uppskattning
av den äkta spetsen, framgår bäst av
överintendent Wettergrens bärande förord till
»Äkta spetsar 1942». Han skriver bl. a.:
Spetsutställningen (på Nationalmuseum våren
1942) blev inte bara en kunskapskälla för de
sakkunniga, utan en avgjord publiksuccés —. Till detta
lyckliga resultat bidrog givetvis den förmåga att
popularisera utställningen som fröken Thorman
ådagalade. •— Men hur lätt förflyktigas ej sådana
intryck! Det är därför med stor tillfredsställelse som
jag hälsar fröken Thormans beslut att fixera en
liten del av sina kunskaper och erfarenhet i den
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
