Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vitkonst. Av Ellen Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ellen Nor de n streng
fors genom fröknarna Anna och Aimée
Åkerhielm. Och i Stockholm fick det stöd bl. a.
av Thyra Grafström och Hedvig Ulfsparre.
Och fortfarande och framgångsrikt hålls detta
intresse vid liv. Ett synnerligen fint exempel
från Vadstena knyppelskolor på denna spets
mjuka ornamentik ges i överstycket sid. 121
(Sv. sp.). Men ett Givakt har uttalats av en
av våra förnämsta textilkänn.-.re att
Vadstenaspetsen är i fara, ej kan fasthålla sitt
särmärke av »högre ståndsprodukt». Och
med rätta! Ty den tid kan komma då spetsen
med de mjuka linjerna åter kommer till
heders. Och om då den smala väg där den
arbetade sig fram är uppbruten och ledd in
på ett bredare allfarsstråk, är stor skada
skedd — för att ej tala om den s. k. pieteten
för gamla värden.
Och den folkliga spetsen? Då denna var av
så helt privat karaktär och aldrig utifrån
frestades med »industriell stämpel», har
något skarpt avbrott ej gjort sig gällande i
dess utveckling. Stilla — ofta
ouppmärksammad — har den hållit fast vid gamla
förebilder, ofta med stark lokal skiftning. Enda
skillnaden är att den på sistone har
uppmärksammats och ställts i starka makters
förstående hägn och därmed i förklarande ljus.
Denna värdesättning började med
sekelskiftet och därmed är oupplösligt förenade
— i Dalarne namnen Adelborg, Ankarcrona,
Boethius och Handarbetets vänner. I
Hälsingland Veng och Gyllenhammar och i Skåne
över allt annat Ehrensvärd under tre
generationer. Vid Hälsingborg liksom i Jämtland
och Ångermanland har spetsknyppling i våra
dagar energiskt och framgångsrikt tagits upp.
I denna folkliga spets — när den är som
bäst — är det vi finner spetsen med
renässansinslag, den spets som hem och smak
nu söker och trivs med. Riktigt är det därför
när förf. också lämnar ordet åt fröken Karin
Nordenfelt som klart och kunnigt undervisar
i knvpplingens teknik. Och de tre träffsäkert
valda slutkapitlen lär oss att spetsen ofta
har sin egen terminologi, att en enkel
namnlista kan bli en hyllningsgärd och hur
författare under 400 år med sina arbeten
har rest ett äreminne över »textilkonstens
blomma».
När man har slutat Elisabeth Thormans
klara och fängslande skildring över »Äkta
spetsar» med dess inte blott strålande ljus
över ett förgånget, utan också slagskugga
över det kommande, syns just denna — i
stark kontrastverkan — häva den manande
meningen i Dregers ord om spetsens livskraft.
En paradox som förf. knappast hade tänkt
sig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
