Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Georges Méliès. Av Jean A. Keim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jean A. K ei m
Riddar Blåskägg.
»Syster Änne, ser du någon komma?»
tion. Men i första början hade Méliès
liksom sin tids övriga producenter frestats att
försöka det: en av hans första filmer heter
»Trädgårdsmästare som bränner ogräs»;
enligt programmen återger han
aktualiteter, men även de äro förfalskade: kung
Edward VII:s kröning spelades av
statister med en slaktare i kungens roll. Ingen
tvivlar på att denna film senare figurerar i
samlingar som framtidens historiker skola
använda som dokument! Snart förstod
Méliès att man inte fick kopiera
verkligheten utan transponera den. Filmen ger
liksom varje konst en tolkning av världen,
skapar en ny värld av den verkliga världens
element. »Bazielles’ försvar eller de sista
patronerna», en heroisk episod från 1870 års
krig, »strid med granatexplosioner och
instörtande murar» enligt prospektets ord,
tillkännagav utvecklingen. »Dreyfusaf
fä-ren», stiliserad i några få bilder, angav
sedan att producenten omdiktade historien på
sitt eget sätt. Men Méliès söker sig vidare:
användningen av konstgrepp tillåter
honom att helt stiga ut ur den värld i vilken
vi leva, att draga ut i nya världar fyllda
av hemligheter och under. Där gälla ej
längre de lagar vilka vår dagliga tillvaro är
underkastad, där blir allting möjligt.
Méliès’ fantasi lockade honom till sådana
framställningar; för honom, trollkarlen från
Théåtre Robert-Houdin, blev filmen ett
idealiskt medel till ett sådant mål.
Méliès som själv skrev vad som sedan
kallades scenario öser ur alla källor, i de
gamla eviga ämnena lika väl som i de
djärvaste framtidssyner ger sig hans flödande
fantasi fritt lopp. Först tänker han bara
på att förvåna och skrämma, då är det
fantomer och spöken som uppdyka och
försvinna under mångfaldiga former i
ruiner eller gamla förfallna slott; Satan själv
som Méliès tolkar i hans olika metamorfoser
återkommer ofta på dessa filmer fulla av
häxerier och trolldom som »Djävulen i
klostret», »Djävulens herresäte»,
»Mefistofeles’ kabinett», »Cagliostros spegel». Helt
naturligt övergår han från dessa dystra
domäner till mera leende trakter; han
återger sagor och feerier: Askungen, Blåskägg,
Lilla Rödluvan leva upp på filmduken
jämte många tjusande, enkla och godmo-
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
