Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Lofoten i nordisk konst. Av Torsten Svedfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Svedfelt
Anna Boberg. Före starten till
»fiskehavet». Oljemålning.
hängivet sökt tolka Lofotenlandskapet meel
dess fjällmassiv och fjordar, såväl i
midnattssol som under midvinterns
norrskensnätter; hon har velat fånga det sjudande
livet i fiskelägena, då hamnarna äro
späckade med allsköns farkoster och trängsel
råder bland fiskare och fångstmän på
bryggorna, och hon har — med
monumental effekt — målat fiskarflottan, som i
gryningen en frostklar morgon ligger
samlad i sundet, beredd att avsegla till havs.
— Redan tidigt hade hon låtit uppföra
åt sig en liten ateljéstuga på Fyrö vid
Svol-værs inlopp, med grandios utsikt över
det arktiska landskapet; och denna stuga
blev efter konstnärinnans död (1935)
överlämnad som gåva till norska konstnärer.
I en serie akvareller har Ferdinand Boberg,
med kärleksfullt tillvaratagande av alla
inredningens detaljer, återgivit dess
interiör med utblickar åt skilda väderstreck
mot den mäktiga omgivningen.
Näst Anna Boberg var väl Rikard
Lindström den svenske målare, som oftast
gästade Lofoten. Omkring 1911 gjorde
han sin första resa hit, och vårvintern 1939
skådade han för sista gången denna natur,
som i så hög grad hade funnit gensvar i
hans lynne och väsen. I Svolvær, på
Skraaven och Reine kände han sig helt
som hemma, och med Vestlofotens öar,
holmar och fjällryggar hade han för övrigt
blivit nästan lika förtrogen som med sin
egen skärgård utanför Stockholm. Han
har skildrat naturen och livet här både i ett
otal målningar och — kanske allra
verkningsfullast och mest inspirerat —• i små
märgfulla prosapoem och reseskisser, där
han även gör oss bekant med människorna
som bo bakom dessa ödsliga kuster.
Bland Rikard Lindströms — för en stor
publik —- välbekanta Lofotenmålningar äro
ofta nog de mindre dukarna,
ögonblicksstudierna inför naturen, de i färg och
stämning friskaste —• de som synas bäst
svara mot hans intentioner. Hans kärlek
till nordlandsbåten, »väl det skönaste
konstverk något hav har att framvisa», är
mångenstädes omvittnad. Han kände i grunden
de olika typerna av den, och han har målat
och i ord skildrat dem alla —- från den
stolta femböringen till den minsta av
fiskebåtarna, kjeksen. — I vissa av
konstnärens nordlandsmålningar från de sista
åren har det.kommit in liksom en ny ton.
De ha i flera fall också en friare målerisk
hållning än vanligen de tidigare verken;
man förnimmer här mer av den artistiska
sensibilitet, det personligt
stämningsska-pande synsätt, som brukar känneteckna
den förträfflige berättaren och ordmålaren
Rikard Lindström.
En djärvare och friare tolkning i färg
av denna natur än hos föregångarna möter
en i Leander Engströms expressionistiska
landskapskompositioner härifrån.
Sommaren 1909 hade den unge målaren kommit
—■ så gott som direkt från Paris och
Matisse — upp till Lappland, för vidare
befordran till Nordnorge och Lofoten. Och i
Svolvær råkade han genast, som Nils
Palmgren skriver, »i extas över fiskestadens
granna färglåda vid oceanbukten under
de lodrätt stupande, jättehöga fjällen». Den
— klart och tydligt Matisse-influerade —■
»Hamnbild», han målade här detta år, äger
också en intensitet i bild- och färgverkan
som väl intet av de förutnämnda svenska
målarnas verk. I själva motivuppfattningen
486
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
