Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svenska romaner och noveller. Nyrekryteringen. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
örj an Li n db er ger
en lockelse inte bara för litterära begåvningar,
utan också över huvud för den normala
ungdomliga lusten att väcka uppseende och
göra sig bemärkt. Så som bokutgivningen är
ordnad i vårt land, betyder utsläppandet av
en roman ganska mycket personlig
publici-citet. Det finns med andra ord föga
sannolikhet för att debuterandet genomgående
förestavats av något av de båda skäl, som en
kritiker ■— grovt räknat — kan godtaga:
att vederbörande har något väsentligt att
säga eller att vederbörande kan ett hantverk,
det må nu vara fråga om att prestera läsbar
underhållning eller att lancera en ny teknik.
Det är också påfallande, att huvudmassan
av debutanter är mycket ung.
Åldersfördelningen bland våra prosaister är för närvarande
inte alls jämn: där finns en anhopning av
författare, som är födda under åren fr. o. m.
nittitalets slut och fram t. o. m. 1906, och en
annan anhopning med födelseår kring 1920.
Genom den senaste tidens debuter har de
tidigare mycket fåtaliga författarna av
årgångarna 1907 och närmast följande fått en
viss förstärkning, men de ännu yngre
årsklasserna har trängt på förhållandevis
kraftigare. Dessa yngre har tydligen i mindre
grad haft självkritik än de som nu är trettio
år eller därutöver. De mest vägande sakerna
har kommit från ett par av de sistnämnda,
medan ganska många av de yngsta utan
hämningar producerat likgiltigheter och
barnsligheter.
Den av nykomlingarna, som hittills visat
den mest markerade profilen, är Sivar
Arnér. Han har i rask följd utgivit tre
böcker, novellsamlingen Skon som krigaren bar
(1943) och romanerna Plånbok borttappad
(1943) och Knekt och klerk (1945). Arnér är
trettiosex år, och det är tydligt att han
ifråga om erfarenhet och litterär uppfattning
hunnit ganska långt, innan han började
publicera sig. Samtliga tre böcker
koncentrerar sig kring en fråga: den om makt och
rättfärdighet. Temat tas upp i titelnovellen i
den första boken, som handlar om en
dövstum pietistisk skomakare under
frihetstiden, som inte vill göra stövlar åt en
krigs-ivrig officer. Mycket tyder på att den
historiska dräkten är en förklädnad för färska
intryck, låt oss säga av det problem som
aktualiserats av de s. k. samvetsömma under
beredskapen. I Knekt och klerk, som också är
en historisk skildring -— i detta fall från
medeltiden — har författaren nämligen genom
ett motto poängterat, att det gäller att få
sitt ämne på passande distans. I Plånbok
borttappad rör sig problemet om en
korvgubbe, som vägrar att lämna igen en
plånbok till en rik man, förrän han bett om ursäkt
för sin brutalitet mot en av korvgubbens
bekanta. Återigen är det rättskänslans
problem, som behandlas; den aktuella
anknytningen är här markerad genom att förloppet
tänkes försiggå under januari och februari
1940. Plånbok borttappad är i vissa
avseenden den starkaste av Arnérs böcker;
för-knippningen av tankar och händelser har här
infernalisk konsekvens, som tar ett hårt grepp
i den läsare, som har en smula intellektuella
intressen. Den klaraste och mest mångsidiga
belysningen av huvudfrågan finns emellertid
i Knekt och klerk.
Temat för boken finns teoretiskt
formulerat i en uppsats av Julien Benda, Le clerc
et la politique (i samlingen Précision, 1937).
Benda utvecklar vissa konsekvenser av sitt
klerk-begrepp — det utgår ju från en
paral-lellisering av kyrkans tjänare under
medeltiden med de intellektuella i nutiden, varvid
den springande punkten är att båda är
pliktiga att tjäna en universell idé. Tankarna i
Bendas uppsats framgår tydligt redan av
underrubrikerna: »Que 1’idéal de gauche ou
démocratique est recevable pour le clerc. —
Que 1’idéal de droite ne l’est pas. — Ne
con-fondons pas 1’idéal de gauche et la pratique de
gauche. •— Le clerc doit précher la justice sans
s’occuper de conséquences pratiques de sa
pré-dication.» Och motiveringen till detta
ställningstagande? Den är av mystisk art, den är
vad Benda kallar »la mystique de gauche».
Klerken i Arnérs roman, kaniken Greger, intar
till att börja med en attityd, som påminner om
den man finner hos många nutida
intellektuella: han känner avsmak för all politik och
vill inte engagera sig. Detta yttrar sig så, att
han undviker avancemang i kyrkans tjänst
och ägnar sig åt kontemplativa
sysselsättningar. Men så slår han om. Peterspenningen
har blivit bortrövad. Visserligen vet Greger
mycket väl, att påven i Avignon inte är någon
värdig mottagare av denna skatt, men sedan
han en gång tagit i tu med uppgiften att
återskaffa skatten, låter han inte hejda sig av
någonting, inte ens av den upptäckte rövarens
hot om att låta mörda honom, ifall aktionen
inte stoppas. Kyrkans praktik är ovärdig, men
dess idé kräver rättvisa. Och sedan Greger väl
börjat handla, växer rättvisekravet till något
566
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
