Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Han, hon och författarna. Svensk könspsykologi i litterär belysning. Av James Rössel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han, hon och författarna
och framträder, inom måttet av sin
trovärdiga alldaglighet, fullt ut lika tydligt
och nyanserat som de unga herrarna.
Fröken Josephine — hon med blomsterhandeln
—• är också en karaktär, ehuru obetydlig; i
boken om henne avslöjar Hedberg, omutlig
som en prövad revisor, den falska
bokföring och det egenmäktiga förfarande som
kvinnlig svaghet blir offer för även och
inte minst i de bästa familjer. Kvinnor med
pengar, och kvinnor som aspirerar på
pengar genom arv eller giftermål, har ett
specifikt värde inom sociala kretsar, där
ekonomisk vaksamhet är en större och
nyttigare dygd än samhällsanda. Det står
ingen nimbus av äventyr eller fara kring
Hedbergs kvinnor1 -— hans borgerliga
familjer tolererar inte sådan oordning —
men det finns åtskilligt av oro och sociala
bekymmer. Inte just för livsuppehället,
men i högsta grad för konvenans, anseende,
inkomster och välstånd. Kanske har det
varit lättare i borgerlig och akademisk
1 Det obligatoriska undantaget: Maj i »Vackra,
vita tänder».
miljö att upptäcka kvinnornas
jämställdhet och jämförlighet, än det varit i
statar-stugorna, vid sågramen och i
fackförbundsavdelningen.
Moralisterna, som tycker så illa om
många tendenser i vår skönlitteratur, har
inte ondgjort sig över kvinnornas ställning
i dess samtidsskildringar, och ingen annan
har väl gjort det heller. Den ger inte fog
för några affektiva omdömen; det värsta
som kan sägas om den är väl, att den
förmodligen är symtomatisk. Våra bästa
romanförfattare har varit lite självupptagna,
som vi alla är för det mesta, och de har
inte alltid kunnat skilja sina egna
reaktioner och upplevelser inför fenomenet
kvinnan från kvinnan själv. Det är mänskligt,
och kanske är det något för hela det
manliga könet, för svenskarna som kollektiv
och för en hel generation typiskt och
gemensamt. »Det kvinnliga inslaget» — som
enligt statistiken utgör något över hälften
av folkmängden — är starkt
underrepre-senterat inom en hel generation, och huru
representativ sådan, av stora svenska
prosaister.
3—Ord och Bild, 55: e årg.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
