Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Joseph Bédier. Ett forskarporträtt. Av Karl Michaélsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Joseph B é d i e r
han sin barndom, men kom så småningom
till det förnämliga Louis-le-Grand-lyceet
i Paris och fortsatte, 1883, sina studier vid
École Normale. Samtidigt följde han
emellertid Gaston Paris’ kurser vid Collège de
France och fick snart tillträde till dennes
berömda söndagskonferenser. »Inom denna
krets av utvalda lärjungar kände sig
Gaston Paris i sitt rätta element, och han
visade där alla sina lysande egenskaper
som lärare och ledande föregångsman»,
säger en av de talrika svenska
medlemmarna av denna krets, professor P. A.
Geijer i sin minnesteckning i Studier i
modern språkvetenskap, III (1905). Särskilt
de linguistiska studierna inom
romanistiken stodo vid denna tidpunkt lågt i
Frankrike, och även de litterära behövde en
förnyelse, speciellt i så måtto att de
allvarliga arbetarna voro ett fåtal, medan
bokmarknaden fylldes av mera amatörmässiga
publikationer. Paul Meyer och i all
synnerhet Gaston Paris voro de stora
förnyarna inom romanistiken.
Det var i kontakt med tysk vetenskap
som Gaston Paris fick sin utbildning.
Redan hans fader Paulin Paris sökte, vid sidan
av sina litteraturhistoriska
specialforskningar i fransk medeltid, att sprida
kunskapen om sitt studieområde, att ge
populariserande framställningar avsedda för en
bredare publik. Sonen fortsatte i denna
anda, men han förstod också att skapa en
krets av entusiastiska lärjungar, både
fransmän och utlänningar, att uppmuntra
och leda massor av unga romanister. Han
hade otvivelaktigt i Tyskland lärt sig
betydelsen av en bredare bas för
vetenskapligt arbete, vikten av att förena kolleger
och lärjungar i samordnad verksamhet, där
han f. ö. självskrivet var den inspirerande
ledaren. De franska romanisterna den tiden
behövde väl gå igenom en kur hinsides
Rhen, men den tyska medicinen blev
stundom för stark.
I ett berömt slagord, som Gaston Paris
varit färdig att godta, och vars oriktighet
Joseph Bédier påvisat, hade man
definierat den franska hjältedikten som
»germansk anda i romansk form». Det ligger
mera sanning i att kalla Gaston Paris’
verksamhet tysk vetenskap i fransk form.
Men han hade lättat upp, förfinat, avtyskat
denna vetenskap, och hans lärjunge Joseph
Bédier har fortsatt på denna
avtyskning-ens väg, väl ihågkommande, att man icke
bygger upp en vetenskap genom att resa
en luftig ställning, utan genom att i hårt
och troget arbete foga den ena stenen till
den andra.
Efter ett studieuppehåll hos Hermann
Suchier i Halle, återfinna vi Bédier som
lärare vid det katolska universitet i
Fribourg i Schweiz, vilket beredde plats för
denne okonfessionelle voltairian. Under
denna period utger han, 1890, Le Lai de
l’Ombre i en edition, som helt ansluter sig
till de härskande textutgivningsmetoderna,
men där han i sin inledning ger en bild av
en originell och talangfull författare från
1200-talets början. Tjugutre år senare
skulle han komma med en ny utgåva av
samma dikt, och den gången hade han
lämnat de kända vägarna för att lägga
fram nya och revolutionerande ideer.
Bédier lämnade Fribourg och var någon
tid docent i Caen. År 1893 flyttade han över
till École Normale i liknande egenskap
och samma år disputerade han vid
Sorbonne. Som bekant fordras två
avhandlingar för ett franskt doctorat ès lettres och
ända till för ett fåtal decennier sedan
måste den mindre (la thèse complémentaire)
skrivas på latin. Det var därför på detta
språk som Bédier publicerade sin studie
över 1200-talsskalden Colin Muset,
jämte en edition av hans bevarade dikter.
År 1912 kom en nyedition av denne
originelle trouvères verser, där vi också finna
en hastig skiss av hans liv, lättsinnigt och
jordbundet, växlande mellan resor och
stugsittande, med hans till fräckhet grän-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
