Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Behageliga Flora. J. G. Oxenstierna: Skördarne. Av Kerstin Anér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fot. Röhsska Konstslöjdmuseet.
Bonbonnière, polykrom dekor. Marieberg.
Röhsska Konstslöjdmuseet, Göteborg.
Behageliga Flora
J. G. Oxenstierna: Skördarne
Av Kerstin Anér
. OGSOMMA RMOLNENS
långsamt förbiseglande lättja, linåkerns blå
vågor, doften av smultron och insjöns
plaskande näckrosträdgård — vår eviga
sommarlovslycka, som inte förändrar sig
mycket från det ena århundradet till det
andra. Det är inte så lång väg för oss till
somrarna på Skenäs, där en fattig
adelspojke med ett historiskt namn lekte med
många ohistoriska torparpojkar, jagade
kråkor i skogen och skrev gymnasistpoesi
bakom en sten på strandängen. Granskogen,
som står tät bakom honom, »med stolta
spirors höjd som seklers börda för, i
vågornas kristall vid nya himlar rör», och
väpplingen blommar nära intill, fet och yppig
som klassiska vinrankor: »Vid svävningen
av bin, dem sötmans droppar rikta, bland
täta treuddsblad hans purpursblommor
svikta.» Inifrån skogen kommer en bäck,
5—Ord och Bild, 55.-« årcj. 65
där »kärrets bölja med enslig susning flyr»,
och där »lövet mot den eld, vars glans på
vattnet skälver, med ett försilvrat skjul sig
över floden välver». Uppe på backarna
börjar höskörden i milt juniväder, och
ynglingen går hem över de slagna markerna
med näsborrarna ännu fulla av den fina
doften: »Må där en däven sky, för solens
strålar förd, ej stänka vid sin fart dess
välluktrika skörd!»
Och vad som är det roligaste på hela
sommaren för alla andra barn, det är det
också för honom — att åka i hö. — »Ren
fylls en lågställd vagn med gräsets
pyramider, och under ladans skjul med långsam
fortgång skrider.» Väl inne i ladan, ägnar
han sig åt det likaledes uråldriga nöjet
att hoppa i hö — en sport som utan tvivel
redan bronsålderns busfrön utmärkte sig i.
Vår unge Oxenstierna från 1700-talet har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
