Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Några grunddrag i August Strindbergs andliga struktur. Av Walter A. Berendsohn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några gr und dr ag i August Strindber g s andliga struktur
honom. Denna intensitet i livsupplevelserna
är hans öde, hans storhet och hans
begränsning.
Hans verk är från pärm till pärm
uppfyllt av dessa upplevda och genomlidna
erfarenheter av smärtfylld bundenhet vid
livet. Livet blir fullt genom att man
kommer livet nära, det är i väsentligaste grad
formeln för hans realism. Med alla fem
sinnen tar han emot den omgivande världen
och kan så skildra den med en
detaljrikedom utan like, så till exempel Stockholm i
gammal och ny tid och Stockholms
skärgård i talrika oförgängliga bildserier. Det
ligger mycket kärleksfullt intellektuellt
arbete bakom denna detaljerade
miljöskildring. Av ännu större intensitet är
Strindbergs människoskildring. Det
sammanhänger självklart med hans egen starka
bundenhet vid den timliga
erfarenhetsvärlden att hans psykologi, hans kunskap om
människornas inre liv övervägande
framställer dem i deras mångfaldiga avhängighet
och bundenhet, vid det nedärvda förgångna,
vid den övertagna traditionen, vid
sam-hällsmiljön, som den svaga, vacklande,
kämpande och framför allt den lidande
människan. Hans självbiografi
»Tjänstekvinnans son» är i själva verket en
fortgående berättelse om olösliga fjättrar i »en
själs utvecklingshistoria». Han skildrar med
förkärlek ovanliga själstillstånd, drömmar,
rus, utlösningen av stegrad upphetsning,
andliga rubbningar och förvirringar av
mångahanda slag, tillstånd i vilka det klara
förnuftet är överströmmat av affekter och
fantasibilder.
Till de rent psykiska upplevelserna
kommer hos diktaren själv och hos många
av hans gestalter det intensivt rastlösa
reflekterandet över alla sinnliga och
andliga erfarenheter. Han tänker hektiskt,
tankarna löpa hos honom snabbt sina
egna banor, upprada sig löst vid
varandra, hoppa ofta över led i den logiska
kedjan — det uppstår kortslutningar —-
de äro uppenbart affektdrivna, ja de äro
mycket ofta grumlade av affekter. Det
skänker åt alla hans stegrade och förtätade
framställningar, även när det inte är fråga
om att begagna självbiografiska
förhållanden till andra människor, deras oerhört
starka subjektivitet. Strindbergs ständiga,
övermåttan intensiva tankearbete, hur
subjektivt det än ofta är, belyser,
genomtränger, tyder beständigt på nytt sätt den
sinnliga och andliga erfarenhet svärlden, så
att en lika intensiv verkan utstrålar från
den, vare sig den driver till produktion
eller till protest. Och till det direkta
återgivandet av den sinnliga eller andliga
upplevelsen kommer det strindbergska
bildspråkets yppigt blommande rikedom, som
inte är uttömd med formeln
rakt-på-sak-stil.
I denna med lidelsefull reflexion
genomträngda framställning av upplevda och
genomlidna sinnliga och andliga
erfarenheter ligger skriftställaren Strindbergs
egentliga styrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
