Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Filmkrönika. Av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fil m krönika
Av Artur Lundkvist
F T ER fem års försening har Chaplins
film Diktatorn nått den svenska
offentligheten. Det är en filmkonstnärs
propagandainsats mot diktaturerna och syftet har inte
sällan satt krokben för utförandet. Till stora
delar är det likväl en äkta Chaplinfilm och
några inslag mäter sig med det bästa han
tidigare åstadkommit. I den ena rollen
återvänder han från första världskriget till sin
dammhölj da rakstuga i judekvarteret, en
vemodig liten man med sårbarhet och fruktan
under de lustiga skyddsfasonerna. Snart
dyker SA-männen upp som en ny och farligare
variant av de chaplinska vagabondårens
poliser, men koncentrationslägret som uppslukar
honom är bara helt fantasilöst skisserat. I
den andra rollen som diktatorn Hynkel
försöker sig Chaplin på en mera stiliserad
prestation. Vad som saknas där är demonien och
hatladdningen: diktatorn blir enbart en
parodisk hysteriker, en operettfigur som sprattlar
i sin egen storhetsgalna regi. Han agerar den
besatte posören, upptagen av att spela
blixt-inspirerat genial utmed en väldig skala, från
talarstolen till sängkammaren. Han dansar
med jordgloben i famn, en sadistisk älskares
pantomim, och han växlar abrupt från
svärmisk själfullhet till tjutande bestialitet. Den
slutliga förväxlingen mellan diktatorn och
barberaren är utmärkt som uppslag, men
uppfinningsförmågan har svikit vid utformningen
och Chaplins förkunnardrift har tagit
överhanden. Det finns en del nya ingivelser,
byggda på träffande iakttagelser och
skapande psykologisk fantasi, medan däremot
annat avslöjar sig som omplanteringar eller
upprepningar av en redan välbekant komisk
konst.
En helt annan sorts film om en helt annan
sorts statsledare utgör den ytterst påkostade
presidentbiografien Wilson. Man får ett
stycke amerikansk historia, visserligen i
officiell version och med märkbara, av det
nya världskrigsläget färgade
efterrationali-seringar, men ständigt i livfulla närbilder eller
dynamiskt strömmande massreportage. Det
hela är en filmteknisk triumf som svårligen
låter sig bedömas konstnärligt, men
populari-seringsskickligheten är värd att studera i sitt
sammanhang med en ovanligt eggande rytm.
Som äreminne över Wilson rymmer filmen
dels en konventionellt kolorerad personlig
biografi, med puritanskt hemliv, trofast
stödjande kvinnor och akademisk observans
utan motsättning till en långt gående
folklighet, dels en emfatisk upprättelse åt hans
ideer: demokratins förverkligande,
isolationismens övervinnande och fredens förankring i
internationell ansvarighet. Wilson framställs
av Alexander Knox med en ynglingaaktig
förvuxenhet, en underst, uken tillknäppthet
som verkningsfullt bryts av en torr humor.
Sina främsta segrar i filmen firar han
märkligt nog som talare, på en gång dramatisk och
intellektuell, stridbart blänkande med
glasögonen.
Hemingways roman om en
människosmugglare, Att ha och inte ha, har i filmversionen
stuvats om fullständigt och försetts med
krigs-politisk bakgrund. Förskjutningarna i de
yttre äventyrens motivering har dock inte
varit till fördel för personteckningen. Som
profilsäker he-man skär Humphrey Bogart
genom ett exotiskt kafé, laddat med
musikalitet, sexualitet och intriger. Han fastnar för
en tilltagsen kvinna och kämpar buttert för
att hålla stilen som den erfaret oberörda,
den hårdkokt individualistiske, den politiskt
likgiltige. Hans personlighet blir likväl inte
mycket mer än en inbilsk attityd och filmen
lyckas till slut avpressa honom en någorlunda
anständig portion sentimentalitet. Det främsta
redskapet utgör därvid st järnfyndet Lauren
Bacall, en ormslank ung kvinna med hungriga
Diktatorn. —Wilson. — Att ha och inte ha. — Möte vid oxoket. -— Mörkrets ängel. —- Gäst i
huset. — Misstänkt. — Nya skördar. — Vi ses igen. —■ Himmelrikets nycklar. — En hjältes liv.
■— Mrs. Parkington. — Den stora drömmen. — Kvinnan i mörkret. — Slavinna nr 217. — Under
eviga stjärnor. — I ärans tecken. — Brott och straff. ■— Blod och eld. — Vandring med månen.
— Galgmannen. —■ Den allvarsamma leken.
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
