Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Skärvor av en diktsamling. Av Gunnar Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skärvor av en d i k t s am ling
Av Gunnar Ekelöf
ßl—ID genomgång av diverse papper återfann
undertecknad nyligen två små gamla franska
anteckningsböcker med orden »B. G.
Eke-loef. Le monde.» prydligt textade i bläck på
pärmen. Innehållet utgjordes av dikter och
diktfragment, man kan säga att det var
skärvorna av en sönderslagen diktsamling.
Tillkomståren är 1927—28 och jag var 20—21
år. Nr 1 av de här avtryckta dikterna är för
övrigt den första jag över huvud taget fått
»färdig».
I sitt ursprungliga skick — även det
ofullbordat — var denna diktsamling för
skrivbordslådan starkt präglad av intryck från
orientalisk mystik, främst ibn al-Arabf,
orientalisk konst, främst den kinesiska, och
orientalisk musik, främst den indiska. En kanal
till impressionismen hade jag kanske genom
intresset för fransk och rysk musik. Mot
1929 undergick detta estetiska program en
radikal och brutal förändring, jag fick avsky
för hela den sufiska, brudmystiska jargongen,
vände mig till hårdare, både modernare och
uråldrigare gudar, brände och började om.
Det var i Paris, i ismernas årtionde. En del
enstaka dikter och lösryckta formuleringar
— kanhända när allt kommer omkring de
minst påverkade och jargonfärgade — skrev
jag emellertid av för eventuellt framtida
bruk. Några av dessa fragment har också
senare använts i olika diktsamlingar, men då
detta skett under delvis mycket modifierade
former och i olikartade, gentemot dikterna
oorganiska sammanhang, har det för mig
varit av ett visst kuriositetsintresse att
återställa dem i deras ursprungliga skick och
återinsätta dem i vad som finns kvar av deras
rätta omgivning. Den fragmentariska
diktföljden kan på sitt vis, med alla sina lakuner,
läsas som en enda dikt, eller snarare som
antydningarna till en dikt, och ger då i all
anspråkslöshet en juvenil levnadsstämning.
Det är, för den tillbakablickande, ett slags
felande länk, de kringspridda skelettbitarna
av en Pithecantropus som börjar bli erectus.
De flesta småstyckena är, som synes, ett
slags kineserier med stämningsvärde endast
om man betraktar dem som sådana. Till mitt
försvar kan jag andraga, inte att jag då var
20 år, men att jag närmar mig 40, något som
i och för sig frestar till återblick och
kompassjustering.
i.
De outslagna träden sträckte sina kala
svarta armar mot himlens mjuka tröstlösa
grå; i regnet som sakta föll sedan morgonen
somnade vindarna och dog bort.
Ur djupet av mig själv betraktade jag
förenklad, förverkligad de tusen slöjorna
som dolde verklighetens ansikte: den
dimhöljda, overkliga naturen som varit mitt
jag-
Och den färglösa, fulländat entoniga
musiken inom mig.
Mot aftonen bröt solen fram genom de
blågrå molnen och kastade sina sneda
strålar mellan fuktiga, glänsande
trädstammar. Regndropparna i det späda
smaragdgröna gräset gnistrade.
2.
Då dagen var slut och tystnaden föll över
världen kom du till mig, gående i
skymning,
du som släcker hjärtats lågor, stillar mitt
hj ärtebarns törst och botar de levandes
dödliga sjukdom.
I längtan formar sig strandens otaliga
sandkorn till vågor under havets vaggande
böljslag.
3. (Natt, Mentone)
Sakta, rytmiskt böljande flöt
molnslöjorna förbi månen som då och då dansande
steg fram och dansande steg tillbaka. Det
svarta havet glittrade långt ut av
månpaljetter som tändes och släcktes med svallet,
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
