Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En ny etapp i den franska humanismen. André Malraux: La Lutte avec l'Ange. Av Marcel Bouvier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marcel B o u v i e r
Vi kunna uppdela det i två perioder: en
asiatisk och en europeisk. Malraux’ verk utgör
en av de viktigaste kontaktpunkterna mellan
orienten och det tjugonde seklets franska
civilisation.
Vid tjugofyra eller tjugofem års ålder reser
han till Fjärran Östern, troligen driven
framför allt av en livlig äventyrslusta, av en viss
smak för exotism och kanske också av vissa
politiska syften. Vid denna tid var Malraux
redan indragen i den kommunistiska rörelsen.
I Kina bevittnar han kampen mellan de
revolutionära styrkorna i Kanton, ledda av
ryssen Borodin och general Chiang Kai-shek, och
de konservativa i Hongkong. Han företar
dessutom en resa till Siam och Indokina.
Denna kontakt med Fjärran Östern
inspirerar honom till tre böcker: Les Conquérants
(1929), La Voie Royale (1930) och La
Condi-tion humaine (1933). Alla tre, men framför
allt »La Condition humaine» föra fram
handlingsmänniskor på scenen, män som äga
handlingens mystiska kraft och äro så litet
doktrinära som möjligt. De flesta av Malraux’
hjältar drivas till det yttersta mod av ett
begär efter absolut frihet, där individen
befrias inte bara från yttre tvång utan också
från alla inre hinder som skulle kunna tvinga
honom att strida mot sig själv. Dessa
frenetiska revolutionärer äro individualister. De
söka efter ett gott som en gång förvärvat
skall lämna dem lika ensamma som de voro
under striden. Detta goda, det är den
övermänskliga värdigheten, den halft gudomliga
oberördheten hos män som ha övervunnit
smärtan, fruktan och döden.
Under denna orientaliska period av sitt
liv bar Malraux redan den kommunistiska
stämpeln, men för honom är kommunismen i
mycket högre grad en handling, en rörelse än
en doktrin. Hans politiska inställning är ett
medel att tillfredsställa en djupt
individualistisk instinkt, äventyrets och handlingens
instinkt.
Återkommen till Europa fortsätter Malraux
s^tt liv av strid och äventyr. Han deltar i
Folkfrontens kamp mot alla former av
fascism och är med om kriget i Spanien. Denna
europeiska period av hans liv markeras av
två böcker: Le Temps du Mépris, utkommen
1935, som berättar om en tysk kommunists
själsliga lidanden i en mörk fängelsecell hos
Gestapo, och L’Espoir (1931), som handlar
om spanska inbördeskriget. En ny tanke
kommer fram i dessa båda verk. Tysken
Kassner och spanjoren Garcia upptäcka
inom sig ett djupt behov, ett behov som
skall ge dem ett huvudmål att leva och
strida för: broderskapet, samhörigheten med
andra människor. Kassner behövde
isoleringen i en mörkcell och Garcia anblicken
av de spanska anarkisterna för att förstå
att människan inte kan leva isolerad, att
hennes öde är bundet vid hennes bröders.
Men i Malraux’ verk äro Kassner och Garcia
isolerade fall. De ha alla utsikter att förbli
oförstådda.
Kort efter utgivandet av »L’Espoir»
frambröt den infernaliska rytm som drog världen
mot avgrunden; det var Anschluss,
annek-tionen av Sudetområdet och därefter
Tjeckoslovakien, invasionen i Polen. Ett nytt och
fruktansvärt erfarenhetsområde skulle
skänkas Malraux.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
