- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
220

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den röda blomman. Av V. M. Garsjin. Svensk tolkning av Anders Frostenson - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

V. M. G a r s j i n

Om vintern när de sjuka inte fick gå ut i
trädgården och alla fönster var tätt
stängda bakom sina järngaller, blev luften
i sjukhuset outhärdligt kvav.

Den nyanlände patienten blev förd till
det rum, där badningen ägde rum. Även på
en frisk mänska måste det göra ett dystert
intryck och ännu mer på en som var
nedbruten av sjukdom. Det var ett stort rum
med välvt tak och slipprigt stengolv,
upplyst av ett enda fönster i ena hörnet.
Väggarna och taket var målade med mörkröd
oljefärg. Två badkar av sten var nedsänkta
i det smutsiga golvet som två ovalformiga
vattenfyllda gropar. En väldig kopparugn
med en cylinderformad kittel för
uppvärmning av vattnet samt ett helt system av
kopparrör och kranar fanns i hörnet
mittemot fönstret. Allt måste på ett sjukt
sinne göra ett sällsamt spöklikt och
fantastiskt intryck, och den tjänstgörande
badmästaren •—■ en tjock, evigt tigande
lill-ryss — kunde genom sin dystra
uppenbarelse inte annat än göra det hela ännu
kusligare.

När den sjuke förts in i detta hemska
rum för att bli badad och man i enlighet
med överläkarens föreskrifter anbragte en
kraftig gördel på hans nacke, greps han av
skräck och raseri. Förvirrade tankar, den
ena mer befängd än den andra, jagade
genom hans huvud. Vad var detta? En
inkvisition? En hemlig fängelsehåla, där hans
fiender tänkte göra slut på honom?
Kanhända själva helvetet? Plötsligt kom det
för honom att han var underkastad ett
förhör. Man klädde av honom, trots hans
förtvivlade mostånd. Med sin styrka som
fördubblats av sjukdomen lyckades han
lätt rycka sig loss från några av sina
vak-tare och stötte dem från sig med sådan
kraft att de föll till golvet. Till slut kastade
emellertid fyra av dem omkull honom,
grep honom i armar och ben och sänkte
honom ner i det varma vattnet. Han
tyckte det var kokhett, och i hans förvir-

rade hjärna dök det upp lösryckta tankar
om tortyr med sjudande vatten och
glödande järn. Han fick vatten i halsen, ryckte
krampaktigt med armarna och benen, vilka
vaktarna höll i sitt fasta grepp. Han höll
på att kvävas, skrek fram
sammanhangslösa ord, vilkas mening ingen kunde
uppfatta och som ingen i själva verket heller
lyssnade till. Det var både böner och
förbannelser. Han skrek så länge han orkade,
till slut blev han tyst och under heta tårar
yttrade han några ord utan samband med
vad han förut sagt:

»Helige martyr Georgius! I dina händer
överlämnar jag min kropp. Men själen —
nej, nej. . .»

Vaktarna höll fortfarande i honom fastän
han lugnat sig. Det varma vattnet och
isblåsan som lagts mot hans huvud gjorde
sin verkan. Men när han nästan medvetslös
lyfts upp ur vattnet och blivit placerad på
en pall, började åter hans förvirrade tankar
och det som fanns kvar av hans kraft att
liksom explodera.

»Varför? Varför?!» ropade han. »Jag vill
ingen något ont. Varför dödar ni mig?
O! O, Gud! O, ni som torterats före mig!
Jag ber er, befria. . .»

Den brännande smärtan från ett
föremål som berörde hans nacke fick honom
att förtvivlat kämpa emot. Vaktarna kunde
inte få bukt med honom, och man visste
inte vad man skulle göra.

»Vad tar du dig till med?» yttrade
soldaten, som verkställde behandlingen. »Det
är nödvändigt med en gnidning.»

Orden kom den sjuke att skälva.
»Gnidning! Varför skall jag gnidas? Vem skall
gnida mig?» tänkte han och slöt sina ögon
i dödlig skräck. Soldaten tog en handduk
i båda ändarna och drog den så hårt och
häftigt mot hans nacke, att det övre
hudlagret slets av och en naken röd såryta
lämnades kvar. Den smärta som denna
behandling förorsakade, outhärdlig redan
för en behärskad och frisk mänska, tycktes

220

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free