Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den röda blomman. Av V. M. Garsjin. Svensk tolkning av Anders Frostenson - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den röda blomman
ord, liksom försjunken i en djup tanke.
Han steg upp på vågen. Fältskären avläste
den och skrev i boken bredvid hans namn
in hans vikt: 109 skålpund. Nästa dag
blev det 107, dagen därpå 106.
»Fortsätter det på det viset, kan han inte
leva länge till», sade doktorn och gav order
om rikligare bespisning.
Men fastän den sjuke hade en ovanlig
aptit blev han magrare för var dag, och
fältskären måste i boken skriva in allt
mindre och mindre siffror för hans vikt.
Den sjuke sov knappast alls, och hela
dagarna tillbragte han i oavbruten rörelse.
IV.
Han blev medveten om att han var på
hospitalet. Han förstod också att han var
sjuk. Ibland vaknade han som under den
första natten i tystnaden efter den långa
dagens våldsamma rörelse, kände värken i
alla sina lemmar och en hemsk tyngd i
huvudet och i hela sitt medvetande.
Kanske var det frånvaron av intryck i nattens
stillhet och halvdager, kanske var det den
nyss uppvaknades halvt domnade
hjärnverksamhet som gjorde, att han under
sådana minuter klart förnam sin belägenhet
och var som frisk. Men dagen grydde.
Samtidigt med ljuset och hospitalets
vaknande liv störtade sig sinnesintrycken åter
över honom. Den sjukes hjärna förmådde
inte bemästra dem, och han blev åter
förvirrad. Hans inre var en underlig
blandning av riktiga och huvudlösa omdömen
och uppfattningar. Han förstod att de
som omgav honom var patienter, men
samtidigt såg han i var och en av dem en
förklädd eller fördold person, som han förut
hade mött eller läst om eller hört talas om.
Sjukhuset blev befolkat av mänskor från
alla tider och länder. Där var denna
världens stora och mäktiga och soldater, som
stupat i striderna men återuppstått från de
döda. Han såg sig själv omsluten av en
magisk förhäxad cirkel, och i högdragen
exaltation räknade han sig själv som denna
cirkels medelpunkt. Alla dessa, hans
kamrater på sjukhuset, hade samlats här för
att verkställa något, som dunkelt
föresvävade honom som en jättelik aktion i syfte
att förinta ondskan på jorden. Han visste
inte hur det skulle gå till, men han kände
att han inom sig hade tillräcklig kraft att
utföra det. Han kunde se de andras tankar,
ur deras åtbörder läsa ut deras tankar. De
höga almarna kring sjukhusträdgården
berättade för honom hela legender ur det
förgångna. Huvudbyggnaden, som i själva
verket inte var alls så gammal, ansåg han
vara uppförd av Peter den store, och han
var övertygad om att tsaren bodde i den vid
tiden för slaget vid Poltava. Han läste detta
på väggarna, på den sönderfallna
rappningen, på bitar av tegelsten och kakel som han
hittade i trädgården. Byggnadens och
trädgårdens hela historia stod nedtecknad på
dem. Han befolkade bårhuset med
etthundratio för längesen döda mänskor. Han
stirrade forskande på dess lilla källarfönster
och såg i dess knottriga ruta återglansen
av för längesen slocknade regnbågars
skimmer och i dess smutsiga glas bekanta
anleten, som han sett en gång antingen
livslevande eller på porträtt.
Emellanåt blev det klart, vackert väder.
De sjuka fick tillbringa hela dagarna i
friska luften ute i parken. På deras område av
parken, som inte var så stort och tätt
beväxt med träd, hade man emellertid
planterat blommor överallt där det var
möjligt. Sysslomannen satte alla som kunde
sköta något i verksamhet. Hela dagarna
sopade de och strödde grus på gångarna,
vattnade rabatterna med blommor, gurkor,
pumpor och meloner och grävde i dem.
I ena hörnet av parken växte snåriga
körsbärsträd, längs utmed den sträckte sig en
almallé. I mitten på en liten konstgjord
kulle hade man anlagt den allra vackraste
blomrabatten i hela trädgården. Runt dess
krön växte blommor med lysande färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
