Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte häftet
- Vad de italienska stadsnamnen gömma av Italiens historia och kultur. Av Berengario Gerola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berengario G er o I a
av namnen med germanskt ursprung utan
också av namn, som givits orterna av den
romanska befolkning, vilken bodde omkring
de centra, där icke-italienska språk talades.
Om gotiska bosättningar vittna sålunda namn
av typen Goito (i provinsen Mantua), Godego
(i provinsen Treviso), Godeghe (i provinsen
Vicenza), Monghidoro (i provinsen Bologna)
»goternas berg» etc., som alla i växlande
böjningsformer innehålla det etniska namnet
»goter». Om longobardiska agglomerat tala
på liknande sätt namn som Lombardore (i
provinsen Turin och provinsen Alessandria),
Massalombarda (i provinsen Ravenna) m. fl.
Andra namn erinra om orter, där olika
familjer eller veteraner eller krigsfångar voro
bosatta under romarrikets sista tid eller kort
efteråt. I dessa namn kvarlever sålunda
minnet av alaner, baiuvarer, böhmare, bulgarer,
gepider, marcomanner, sarmater, sveber,
tai-faler m. fl. Men eftersom romarna inte alltid
kunde riktigt skilja på de olika främmande
folkstammarna och ej heller germanerna från
de andra raserna, är det inte uteslutet att
under några av dessa namn dölja sig också
flera utländska grupper av germaner och
andra.
* *
*
Om vi i stället för att granska Italiens
ortnamn ur synpunkten av det språk de
härledas från, betrakta dem ur synpunkten av
deras betydelse, d. v. s. de begrepp som de
uttrycka, ökas vårt intresse för dem av en
massa andra bilder, erfarenheter och intryck.
Dessa namn på städer, byar, samhällen, som
endast tyckas vara en torr kombination av
bokstäver, avslöjas för våra ögon i hela den
djupa betydelse de erhållit av de sekler och
de psykologiska faktorer som skapat dem,
likt en levande del av vårt folks själ och
mentalitet.
Människans liv domineras av hennes
förhållande till den henne omgivande naturen,
till gudomligheten och till de andra
människorna. Naturen, gudomligheten och
samhället, dessa tre centrala krafter framträda
mycket tydligt även i de benämningar som
människan har givit sina städer och obebodda
orter.
Det är naturligt att en stor del av namnen
härledas från med naturen sammanhängande
begrepp och förnimmelser, eftersom orternas
geografiska och topografiska karaktärsdrag
(kullar och slätter, vatten och mark, fauna och
flora o. s. v.) lätt göra intryck på folkets
sinne, höra samman med det dagliga livets
arbete med jorden och bekvämt låna sig till
de mest elementära toponomastiska
bestämningar.
Oändligt många äro i Italien liksom
annorstädes namnen i denna kategori, och det torde
vara överflödigt att stanna vid dessa
benämningar, som i alla tider utgöra den talrikaste
toponomastiska gruppen. Blott för att anföra
några exempel erinra vi om namn som
Rovereto (i provinsen Trient) »ekskog», Teramo
(i Abruzzerna) av inter ämnes »mellan
floderna», Subiaco av sub lacum »under sjön»,
Prato (i Toskana) »äng», Loreto (i Markerna)
»lagerlund», Ischia (i provinsen Neapel) »ö»,
Certaldo (i Toskana) »hög ekskog», Campobasso
(i Abruzzerna) »lågt fält», Riva (i provinsen
Trient) »strand», Novara »nya åkrar», Abbazia
(i Istrien) »abbotskloster» etc.
Utom av naturens fysiska utseende: träd,
vattendrag, djur och klippor, skogar och slätter,
domineras folkets liv av gudomens bild, som
i äldre och primitiva skeden ofta hopblandades
med naturen själv. Därför finns det jämte
benämningarna av naturalistisk karaktär
alltifrån de mest avlägsna tider och till våra dagar
en mängd ortnamn, som ansluta sig till
visionen av ett bortom det jordiska existerande
liv. Animistiska benämningar, i vilka gudstro
och vidskepelse, totemism och tillbedjan av
hemliga makter, hedniska gudar och kristna
helgon, från religionens primitivaste former
till de mest upphöjda, flyta samman.
Många av dessa namn ha icke givits orter,
som beboddes av människor, utan äro namn
på berg, floder, skogar, moras, som
folkfantasien lättare förnam bebodda av
hemlighetsfulla och gudomliga väsen och befolkade
av gudar i djurhamn, feer, dvärgar: ljusets
och mörkrets makter. Namn av denna typ
förekomma mycket ofta i Italien, även om
civilisationens framåtskridande,
kommunikationernas allt större utbredning, odlingarnas
utvidgning, städernas dragningskraft i våra
dagar ha betydligt reducerat dessa
benämningar och de religiösa föreställningar ur vilka
de härleddes.
Det är naturligt att namn av denna typ
hålla sig kvar och blomstra först och främst
i de alpina zonerna, i avlägsna trakter långt
bort från alla kommunikationer, där de
underbara legenderna om i månljuset
silver-skimrande berg, om solens dotter och den
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0276.html
