Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustaf Ribbing. Samlare och tänkare. Av Stina Ridderstad f. Bildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Ribbing
väder och köld brukar han ingenting annat än en blå
kappa, och han besöker nästan dageligen Bibliothequer
och boklådor och roar sig isynnerhet att beskåda sköna
kopparstycken, tekningar och skilderier, dem han med
fulkomlig smak förstår döma om. Uti svenska
Anec-dote-Historien äger herr Baron och Canzli-Rådet en
den djupsta insikt och har jag, författaren til denna
lefwernes beskrifning, at tacka herr Cantzli-rådet för
många och rara underrättelser.
Sina promenader företog Ribbing inte bara
för hälsans skull. Han synes i rikt mått ha
ägt den konstnärliga synens gåva. Det var
inte bara kopparstick han samlade, det var
synbilder. I uppsatsen Ögnero, daterad 1773,
framlägger han sin syn på vad han kallar
»ögonens nöjen», vilka, säger han, »fastna
bättre än de andra sensationerna. Samma
klarhet blir kvar när skådaren blundar.»
Därför bör man s. a. s. upprepa för sig vad
man sett. Sådant ger oberoende: »De blinda
äga inom sig ett största goda och behöfwa
intet sina likar.» Det var överord — som
Ribbing skulle få erfara — vars kärna han gjorde
till sin egnaste egendom under långa avskilda
år. Han skriver om »ögnero» i en flytande och
mer smyckad stil än sin vanliga knappa,
vilket låter ana hans djupa hängivenhet för
skönheten var den mötte. Ifråga om natur
gör han observationer:
Allt landskap är vackrare, öfverdraget af dunst
likasom af en hinna . . . En blandning af dagens fiende
mörkret måste fullborda liufligheten. Det är vid
solens up- och nedgång man skall betrakta en skön
utsikt. Middagsstunden är mindre tjänlig.
Ribbing talar om målarens ögon, som se
skönhet i vad andra finna obetydligt.
Särskilt prisar han holländska målare — på
hemvägen från Frankrike 1745 hade han besökt
Holland, ehuru ovisst huru länge — som tagit
motiv från vardagens liv. Än ovanligare var
att han förstår de gotiska kyrkorna, dem
C. G. Tessin på sina utländska resor ej ansåg
värda att se: »Gotiska kyrkovalv, änskönt
fulla af fel, lyfta de sinnet lika högt som
taket.»
Här visar sig Ribbings självständiga syn.
Den hade han även på andra områden än de
konstnärliga. Gahm Persson förklarar sitt
yttrande i biografien »at Baron Ribbings
lycka borde varit skyndsammare» med att
»denne sagtmodiga herren har förmodeligen
icke velat trängas med den allmänna hopen
och härtil har ock något bidragit, att herr
Baron och Cantzli-Rådet icke velat binda
sitt tänkesätt vid wissa rådande partier i
landet, ty han stod altid på egen botten och
Gustaf Ribbing. Gravyr av J. F.
M ar tin efter målning av A.
Eklund. 1794.
brydde sig föga om annat än at fulgöra sina
skyldigheter.»
Gustaf Ribbing synes icke ha tillhört något
parti eller uttalat sig i politiska frågor, ej
heller sökt gunst vid hovet. Hans
konstintresse är det ansikte, han vänder mot
världen.
Samtiden visste väl knappast, att han också
skrev. Bl. a. ha små böcker i prydliga band
av marmorerat papper bevarat Ribbings
tankar om ett och annat. Många omsorgsfullt
gjorda överstrykningar visa, att han noga
betänkt och reviderat vad han upptecknat.
Från 1761 stammar uppsatsen Om
Tryckfriheten — ett då mycket aktuellt ämne. Den
håller sig knappast till ämnet, men
utvecklar författarens tankar om friheten, om
kritiken av statsmakten överhuvud.
Svenskarna ha i hans tanke allt för mycket tegat
med sina meningar •— »ej av dumhet, utan
av lastbarare orsaker — lättia och rädhoga».
Särskilt påtalar han att ingen skrivit om
reduktionen: »upteknat omständigheterna af
förfölielsen». Ribbing anser ock att en
skatte-dragare har rätt att veta, vad hans pengar
användas till, även om han ibland finner
tadlet gå för långt. Han uppställer den
demokratiska normen att så snart en människa är
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
