Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Eric Hallström och den färgrika vardagen. Av Arne Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arne Lindström
ny utvecklingsfas, tålmodigt arbetande
med landskap från Madeira och Frankrike
i en torr och noggrann stil som måste ha
känts ganska besvärande, även om några
tidigare saker från Strängnäs kan sägas
förebåda denna nya linje. Han trivdes
inte heller utomlands fast Madeira gav
uppslag till många dråpliga historier för
den muntlige berättaren Hallström. Fru
Märta Hallström berättar att han under den
andra resan alltid talade om att få fara
hem, men som Ester Lindahlsstipendiat
måste han ju ge sig till tåls.
— Han trivdes aldrig därute, säger hon,
och man förstår det. Få människor är så
genuint och påfallande svenska som Erie
Hallström till utseende, läggning,
livsför-sel. Svensk och svensk: jag menar den där
generöst svenska typen som håller famnen
öppen mot världen och ger av allt sitt
överdåd utan att snålt räkna på vare sig
effekten eller kostnaderna. Det är också i denna
svenskhet som det lyriska draget i hans
måleri bottnar, liksom det gör det hos
Gideon Börje. Få har som de två kunnat
utvinna poesi ur fattiga svenska marker
och gråa oansenliga byggnader i
skogsgläntorna.
Den sakliga perioden gick dock inte förbi
utan att sätta spår i Hallströms
konstnärliga utveckling. Går man från duk till
duk från denna tid ser man i varje fall
hur den realistiska observansen riktar in
blicken på färgens värden och möjligheter
i verklighetsskildringen, en försynt och blek
färg, men i alla fall en färg behandlad på
ett annat sätt än i de tidiga
ungdomsverken där de helt underordnades
berättandet och poesien. Man kan spåra denna
spirande kolorism exempelvis i »Torget i
Sundbyberg» från 1928, medan ännu den
stora och strikt nysakliga
»Stockholmsbild» från 1929 arbetar helt inom schemat
grönt—grått—blått, ytterst skickligt men
inte vidare roligt.
Det var —- utom strömkantringen i ti-
den —- de gamla jaktmarkerna som utlöste
färgromantikern ur den saklige Erie
Hallström, Stockholms utkanter och förstäder,
främst Sundbyberg, och så Norrland, denna
gången Västerbotten. Det stora
genombrottet kom 1931, då han målade »Pojke på
balkongen» med den blåa figuren i
förgrunden mot den blåa balkongdörren och med
gula färgfläckar ute i gatan som
komponenter: en liten grabb i gul tröja, några gula
bräder, gula reflexer i ett butiksfönster
mitt emot. »Nybygget» från samma år
verkar i lika hög grad som en befrielse och
den målningen borde ju redan nu anses
som klassisk: den blåa himlen med trasiga
vita molntappar, de gröna träden,
stor-hässjan, de vita och röda husen, de gula
bräderna på marken spelar upp en
klingande sång som man aldrig blir trött på att
avlyssna.
Trots att färgen här spelar en sådan
dominerande roll kan man inte säga att bilden
blivit till för färgens skull utan färgen
verkar som ett instrument för att få fram
en bestämd, intressant, levande verklighet.
Erie Hallströms norrlandsmåleri från denna
tid är inte heller något turistmåleri, han
bosatte sig med familjen i Fällfors och levde
norrländskt skogsliv, han upplevde
Norrland inifrån, inte bara med de yttre sinnena
hur intensivt de än sög in den norrländska
verkligheten.
En sådan duk som »Skogsarbetare» från
1933 fångar in hela det yttre sceneriet i all
dess brokighet, den gulflammiga himlen,
de röda timmerstockarna, de svarta
jordskårorna på marken, mannens röda händer
och ansikte, hans lilafärgade skjorta, i ett
enda våldsamt svep, men där finns också
en inre ton av ödemark och ensamhet och
hårt liv som gör bilden till något mera än
ett snabbt färgreportage ur arbetslivet i
skogarna. Nybyggarstämningen
återkommer sällsynt förtätad i »Ytterkolksele»
från samma år med den rangliga
storhäss-jan, de svankryggiga fjällkorna och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
