- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
274

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Vild-Hussen och Döda fallets uppkomst. Ett 150-årsminne. Av Helge Gullberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H elge G ullberg

tioner — han fick i kosthåll och arvode för
sitt arbete inte mer än ett hundra riksdaler
— är det föga underligt, att
grävningsbolaget antog hans anbud. Han fick fria
händer. Medan man tidigare främst med
människokraft hade sökt genombryta den förut
nämnda sandåsen, Remmen, ville Huss
därtill anlita vattnets hjälp. Som förut har
omtalats, utföll i Sandviken en liten, delvis
under jorden flytande bäck, Boängsbäcken.
Huss lät av urholkade trädstammar bygga
en ränna från bäcken över åsens krön ned
mot dess sydsluttning mot Lokängarna.
Där, på åsens södra sida, fanns från
föregående arbeten kvar en fördjupning eller
grav. Genom den 350 meter långa trärännan
fick bäckvattnet flöda ned i graven. Det
spolade därvid undan något av den lösa
sanden och fördjupade graven.

Emellertid tyckte Huss, att skärningen
på detta sätt gick alltför långsamt. Han
anbragte därför några meter från gravens
slut mot Lokängen till en damm av plankor,
som tätades med murbruk och försågs med
en lucka. På så sätt bildades en reservoar,
vari Boängsbäckens vatten samlades. När
dammluckan öppnades, störtade den
samlade vattenmassan ned i Lokängarna och
förde med sig massor av åsens sand och
lera. Allt eftersom åsen på det sättet skars
bort nedtill, flyttades dammen längre upp,
sedan man hade grävt på åsens mitt och
norra sida för att göra reservoarerna
tillräckligt djupa. En gång om dygnet under
sommaren och var sjätte timme om våren,
när bäcken förde mera vatten, öppnades
vanligen dammluckan. Kanalen trängde sig
allt djupare in i åsen, och mängder av sand
spolades över Lokängarna. Slutligen var
Remmen genomskuren till grunden, och
man började att bryta genom det
strandparti, som låg mellan åsen och Sandviken.
Där grävdes en grav, som närmast åsen
hade ett djup av nära fem meter men
naturligtvis blev grundare, i den mån den
närmade sig vikens vatten.

Våren 1795 hade Huss nått så långt i
sitt arbete, att flodvattnet började strömma
fram ur Ragundasjön och Sandviken in i
den sålunda öppnade graven. Men detta
förhållande upphörde snart, »i följd af
flodens ringa höjd och waraktighet», säges
det i en samtida berättelse. Främsta orsaken
tycks dock ha varit, att graven gencm
sandåsen inte var tillräckligt djup för att
i samband med graven genom Sandvikens
strand bilda en kanal med oavbruten
lutning. Detta anges i varje fall i J. A.
Englunds år 1853 utgivna arbete »Gedungsen
eller Ragundasjöns Utgräfning», den
viktigaste källan för kännedomen om
händelserna kring Döda fallets uppkomst.

Också andra hinder lade sig i vägen för
företaget: attentat mot vattenrännorna
från ägarna till Lokängarna, som såg sina
betesmarker förstöras, och protest till
landshövdingeämbetet mot fortsatt grävning
från sockenmännen i Fors, som fruktade
att förlora sina fisken.

Men Huss lät sig inte hejdas. Tidigt
på våren 1796 återupptog han arbetet.
Närmaste målet blev att göra den genom
Remmen löpande graven djupare. Man
åstadkom efter hand en ansenlig lutning av
denna nedåt Lokängen från den genom
Sandvikens strand öppnade graven. Denna
senare hade förra året delvis blivit
igenfylld med sand och grus, men rensades nu
upp. Sedan Ragundasjön hade börjat stiga,
visade sig redan den 30 maj vatten i den
nya kanalen. Men Huss fortfor oupphörligen
att fördjupa graven genom sandåsen, och
vattnet ökade dag för dag i kanalen, allt
eftersom vårfloden steg.

Den 6 juni ingick klar och solbelyst. I
den uti leran öppnade graven strömmade
redan vatten i en mängd, som var tillräcklig
att driva ett sågverk av dåtida dimensioner.
Ännu på aftonen låg dock Ragundasjön lugn
och spegelklar mellan sina höga stränder.

En båt syntes lägga ut från Sandviken.
Den roddes snabbt i nordlig riktning av två

274

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free