Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Fyra dikter. Av Bo Bergman - Eremiten - Ung dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA DIKTER
Av BO BERGMAN
Eremiten
Omkring mig ligger livets stora öken,
där karavan på karavan förgåtts
i drömmens hägring och i tankens trots.
Så kommer skymningen med sina
spöken,
och mörk av minnen ser jag skuggor stå
som djurgestalter vid mitt lägers strå.
Omkring mig ligger livets öken grå,
men själen stiger högt med offerröken.
Ni djur av människor, hur väl jag känner
er alla fast ni ömsat anletsdrag.
Jag kallade er en gång mina vänner.
Nu ha ni återfått ert rätta jag.
Där kröks en klo. Där smyger ond och hal
en skum reptil. Där håller åsnan tal.
Och kärleken. Är kärlek en schakal,
som går på ruttna rov när hungern
bränner?
Bort skuggor! Jag har ingenting med er
att skaffa längre. Jordens band må brista
och vad jag haft till stjärnor för mig
mista
sin glans och vad jag famnat trampas ner.
O ensamhet, var när mig med din makt.
Snart står det kvar av hela himlens
prakt
en enda frusen stjärna blott: förakt,
förakt för människorna i det sista.
Ung dag
Av drömmens blindbockslekar
är hjärnan trött och yr.
En klocka slår. Det ekar
i rummets klärobskyr.
Ligg ej och räkna slagen,
snart bryter dagen in,
den starka, sköna dagen
så ung som någonsin.
Än ångar jorden bördig,
än brusar livets älv.
När allt blir gammalt för dig,
då är du gammal själv.
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
