Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från kungamördare till skandinavist. En utvecklingslinje i C. F. Ehrensvärd-Gyllembourgs liv efter landsförvisningen. Av Bruno Lesch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bruno L e s ch
världen är därför i tillfälle att ta del av denna
dikt, som obestridligen når högst bland
Gyllembourgs skaldeförsök. I sin något
ansträngt högtidliga utformning lyder den som
följer:
Den i:a Januari iygg
Allfader! Må Din AUmagts hand
för Nordens dålda öden vaka!
Ock skänck åt Danmäns fosterland,
nog håg, nog kraft at Sanning smaka!
Lef folk! och njut med vishets mått
Det ljus Dig tidehvarfvet tänder!
Tyd verlden at Du styrka fått,
at äga Borgligt fria händer!
Lef Prins! till Dina Landsmäns väl!
Du hjerta har at lycklig vara;
Och Din för sanning öpna själ,
skall Danmark för sin sällhet svara.
C : F : G.
Innehållet i denna dikt skall i fortsättningen
ge oss anledning till en del reflexioner. För
ögonblicket nöja vi oss med att
uppmärksamma sista strofens varma hyllning av
kronprins Frederik, här skildrad som en borgen
för sina »landsmäns» lycka, d. v. s. som den
förste medborgaren i övlig upplysningsstil.
Detta framstår otvivelaktigt som en yttring
av monarkiskt tänkesätt. Men det vore
förhastat att därav draga slutsatsen, att
Gyllembourg helt övergivit sin republikanism. Det
finns ett mycket anmärkningsvärt belägg för
motsatsen.
Den norske biskopen Claus Pavels, känd
från 1814 års förhandlingar om Norges nya
statsrättsliga ställning, lämnar i sin
Autobiografi (s. 240 f.) en upplysning om den
Gyllembourgska kretsens politiska
diskussioner vid ungefär denna tid. Han verkade från
1796 till 1799 som kyrkoherde i Hørsholm
och blev i april sistnämnda år andre kapellan
vid Nicolai församling i Köpenhamn. En viss
allmän sannolikhet talar för att den episod,
som här avses, inträffade under hans första
verksamhetsår i huvudstaden, även om en
något tidigare datering ej är alldeles utesluten.
Till ett par rader av Heiberg i den som bilaga
tryckta »stambogen», daterade den 21 januari
1800, alltså kort före dennes avfärd från
landet, fogar Pavels en längre randanteckning,
varav framgår, att han blivit bekant med
honom »i et Aften-Selskab hos Gyllembourg»,
som då bodde hos »Tracteur Møller paa
Kongens Nytorv». Och han drar sig till
minnes, hur det gick till vid detta gästabud:
Efterat de Fleste havde absenteret sig, og kun
Guldberg, Heiberg, Claeson, Rahbek og jeg vare
tilbage, tog Samtalerne og Skaalerne, som hidtil havde
været af blandet Indhold, en ægte republikansk
Vending. Saa godt jeg kunde, tog jeg Deel deri, da
jeg dengang var Demokrat med Liv og Sjel, og denne
Time eller halvanden bragte mig høit Heibergs Yndest.
Alltså: republikanska samtal och skålar i
en intim krets vid i stort sett samma tidpunkt
då man tänker på en offentlig hyllning av
kronprinsen-regenten! Även om det
säkerligen högstämda meningsutbytet hos
Gyllembourg (man lägge märke till skålarna!)
möjligen kan förläggas något längre tillbaka i
tiden och det för dennes del sålunda bleve
fråga om två skarpt åtskilda, på varandra
följande perioder, gäller vår iakttagelse
rörande samtidigheten i alla fall Rahbek och
Claesson, vilka under de föregående åren
mer än en gång hyllat regenten. Och då
frågan är av ett visst allmänt intresse, skola vi
för deras vidkommande än en gång vädja
till Pavels, som från sitt Hørsholmsskede,
med noggrann tidsuppgift, lämnar en skildring
av ett demokratiskt symposion, alltför
dyrbar att icke här återges.
Den radikale kyrkoherden plägade flitigt
umgänge med sin nära granne Claesson, vars
vänskap han var stolt över. Landsflyktingen,
av vilken han tecknar ett hänfört porträtt,
var, menar han på äldre dar, den kanske
intressantaste människa han någonsin känt.
Under de ofta långvariga besöken hos
Claesson hann man med mycket, »læste og talte,
raisonnerede og svarmede». »O det var
Dage!» utropar den gode bispen vid minnet
härav. Särskilt erinrar han sig emellertid
Claessons besök på prästgården den 1
november 1796, dagen för Gustav IV Adolfs
tronbestigning. Svensken infann sig i sällskap med
Rahbek och den unge författaren Malte Brun,
som sökt undgå rättslig påföljd för sin
radikala skrift »Aristokraternes Catechismus»
genom att fly över till den svenska ön Ven i
Sundet och nu i största hemlighet återvänt
på ett kort besök i eget land. Entusiasmen
för den goda saken var stor, och samtalet
rörde sig särskilt om dagens betydelse:
Gustav IV Adolf, för vilken Claesson och
hans medsammansvurna hade tänkt sig ett
annat öde, besteg nu som fullmyndig sin
dräpta faders tron! Vid slutet av måltiden
togs den redan nämnda »stambogen» fram.
I den fanns »en nydelig Tegning, hvor Krone,
Scepter og andre Despotismens og Vantroens
Symboler vare dyngede sammen paa et Baal,
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
