Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett besök i Svenska Institutet i Rom maj 1946. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel G au f f in
Ivar Tengbom i kretsen av sina arbetare på bygget.
slagsmål. Ska man i Italien övertyga om
någonting, är det ofta viktigt att kunna överrösta.
Över det hela låg dock rymdens ljus av italiensk
värme och älskvärdhet — så blev bygget färdigt
våren 1940.
Det är som om något av denna
skapan-dets glädje, denna livets omedelbara charm
hade glömt sig kvar i de murar som under
den svenske byggkonstnärens ledning och
de italienska arbetarnas händer det sista
fredsåret och världssammanbrottets första
krigsvinter växte i höjden på sluttningen
av Valle Giulia. Tengbom har själv med
fin förståelse karaktäriserat sin ej alltid
lätthanterliga, men genom sin
omedelbarhet charmerande arbetarstab:
Arbetaren förtjänade ett eget kapitel. Han är
verklig hantverkare med starkt sinne för
materialet och dess resurser. Ofta konstnär i sin art.
Som ger sig hän i sin iver för resultatet. När detta
lockar står han gärna över tiden. Vilket inte
hindrar att han, när solen skiner, är färdig
glömma allt annat. En gråstubbig, brunbränd
gubbe, som skulle sköta nyplanteringen, måste
avskedas, arbetsresultatet blev allt sämre ju mer
solen sken. Han blev inte alls ledsen att bli satt
på bar backe, ty backen lyste av blommor och
grönt. Väl betald för tiden som gått gick han
med ett muntert a rivederci ut i solen, glad att
kanske inte behöva arbeta förrän kölden satte
åt på nytt.
Är inte dessa rader en vacker slutvignett
till skildringen av ett förstående och
givande samarbete mellan de två till synes
oförenliga motsatserna, söder och nord?
Och nu ligger alltså det tengbomska
institutet färdigt sedan sex år. Kriget har
hittills gjort det nästan oåtkomligt för en
svensk. Men i Rom har Istituto Svedese
vid Via Omero redan hunnit bli en berömd
byggnad.
De italienska arkitekterna äro fyllda
av-beundran för detta byggnadsverk som så
bestämt skiljer sig från de traditionsbundna
romerska palatsen, men som ändå på ett så
osökt och naturligt sätt har förstått att
växa in i den främmande omgivningen. De
unga arkitekter som avsluta sin utbildning
vid Scuola superiore d’Architettura i Rom
ha för övrigt inte någon möjlighet att
glömma bort det röda tegelhuset på krönet
av Valle Giulia, som de ha så god utsikt
över från den italienska
arkitekturhögskolan. Och säkerligen är det med stor
tillfredsställelse som de en gång under sin ettåriga
kurs få följa sin professor till den svenska
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
