Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Modern svensk filosofi 1916—1946. Av Gunnar Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modern svensk filosofi i g i 6—i g 46
kommo från de nya tankeströmningar, som
bröto fram med vulkanisk kraft under
åttiotalets genombrottsår, på det litterära
området företrädda av Ibsen, Brandes och
Strindberg, inom vetenskap och filosofi av
Darwin, Spencer och Mill. I mångt och
mycket avlägsnade han sig från
åttiotals-ideerna, men han bibehöll alltid kontakten
med sin ungdoms läromästare. I sina
filosofiska studier fördjupade han sig i Kants
kunskapskritik, som blev föremål för hans
fina och skarpsinniga doktorsavhandling, och
den gamle tänkaren i Königsberg utövade ett
mäktigt inflytande på hans tankevärld.
De-butskriften »Intuition» 1892 betonade
helhetssynens omistliga värde inom diktning
och vetenskap med front mot det andefattiga
»Spezialistentum», som har delarna i sin hand
men saknar det andliga bandet. De estetiska
synpunkter, som han utvecklade där,
utfördes vidare i »Poesiens logik» 1899. Hans
Larssons följande författarskap rör sig på
många olika områden; han har tolkat
Platons och Spinozas filosofi, ägnat en idérik
undersökning åt den tyska romantikens lära
om den intellektuella åskådningen och i en
följd av mästerliga essaysamlingar
behandlat brännande moderna kulturproblem. Hans
Larsson var på en gång konstnär och tänkare,
och framför allt var han en lärare av
ovanliga mått, en modern sokratiker, som förstod
konsten att förlösa tankar.
Till samma generation hörde
Lundaprofessorerna Efraim Liljeqvist och Axel Herrlin.
Liljeqvist var en hängiven anhängare av den
boströmska personlighetsidealismen, i vars
tankevärld han införts av den eminente
forskaren Carl Yngve Sahlin. Hans program
gick ut på att fortbilda systemet, revidera
det där revision var av nöden och söka
kontakt mellan dess världsuppfattning och
modern empirisk vetenskap. Han var en
stimulerande lärare, och hans forna elever bevara
honom i tacksamt minne; särskilt värderade
vi den generösa fördomsfrihet, varmed han
följde våra försök att på egen hand orientera
oss i tankens värld även när vi avlägsnade
oss ganska långt från de läror, som för
honom representerade filosofiens högsta
uttrycksform. Herrlin, som företrädde
psykologiens och pedagogikens studium vid det
sydsvenska universitetet, representerade den
universella lärdomstyp, för vilken intet
mänskligt är främmande. Han hör till de främsta
banbrytarna för modern empirisk psykologi
inom svensk forskning, och därjämte har han
gjort betydande insatser som tankehistoriker
med särskilt intresse för de filosofiska
teoriernas samband med den allmänna
kulturutvecklingen. Herrlin var en god empiriker och
på samma gång mottaglig för religiösa
livsvärden: han ägde trots sin
naturvetenskapligt positivistiska orientering det metafysiska
behov, vari Schopenhauer såg människans
adelsmärke.
Fil. doktor Allen Vannérus, jämnårig med
Hans Larsson, har i sina stora arbeten
framträtt som en självständig sanningssökare
och systembyggare vars forskningar utmynna
i en stort anlagd metafysisk tankeskapelse.
Hans verklighetsuppfattning har ett drag av
kärv naturalism, och gentemot Norströms
religiöst präglade filosofi har han hävdat en
ateistisk ståndpunkt som ett ofrånkomligt
intellektuellt redlighetskrav. Men därmed har
han sökt förena en praktisk idealism, en »de
mänskliga livsvärdenas etik», som ger vår
flyktiga tillvaro ett högre innehåll även om
förhoppningarna om en »övervärld» visa sig
vara illusioner.
Ar 1916 installerades Adolf Phalén som
professor i teoretisk filosofi vid Uppsala
universitet. Han hade varit Hägerströms
lärjunge och fullföljde hans kritik av den
subjektiva idealismen med obestridlig
självständighet och med en analytisk skärpa, som
erinrar om begreppsprövningens mästare,
Cambridgefilosofen G. E. Moore. Hos
Hägerström imponeras man av den
vittomspännande lärdomen och rikedomen på ideer;
Phalén har sin styrka i sin stränga logiska
metod och sin förmåga att utarbeta en
tankegång tills den fått en högsta grad av
klarhet och precision. Han uppfattar
filosofien framför allt som begreppsanalys. Dess
uppgift är att pröva och bearbeta de
förutsättningar, på vilka det vetenskapliga
tankearbetet bygger. Ofta visa sig dessa
motsägelsefulla, och det gäller då att avslöja deras
inneboende motsägelser; sedan gäller det att
arbeta sig fram till logiskt tillfredsställande
bestämningar av grundbegreppen.
Medan begreppsanalysen dominerade i
Uppsala, arbetade Lundafilosofien framför allt
med psykologiska och idéhistoriska problem.
Axel Herrlin hade i en programskrift ställt
kravet på intim samverkan mellan filosofi
och fackvetenskap, och de yngre forskarna
följde dessa riktlinjer.
Docenten Anders Karitz, sedermera pro-
431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
