Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Till ryktesspridningens psykologi. Av Arvid Wachtmeister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till ryktesspridningens psykologi
Av Arvid Wachtmeister
EN högst osympatiska
ryktessmi-deriaffären, däri ganska nyligen en av våra
främsta skådespelaie inblandats, kan ge
anledning ägna en smula uppmärksamhet åt
ryktesspridningens psykologi. Hur
uppkommer egentligen ett rykte? Och vad är
anledningen till att ett rykte sprids så oerhört
fort och så lätt vinner tilltro?
Redan vid återgivandet av historier, som
man själv förut berättat många gånger, gör
man den ledsamma erfarenheten, att de under
tidernas lopp kunna förändra sig på det mest
påtagliga sätt. Detaljer utelämnas, andra
tilläggas, tidssammanhangen bli omkastade.
En tysk psykolog berättar att han en gång
försökt pröva sanningshalten i de historier
ur sitt eget liv han brukat berätta för sina
vänner. För ett stort antal var nu detta
alldeles omöjligt. Även om huvuddragen voro
någorlunda riktiga var det beträffande
detaljerna så mycket, som han ej ansåg sig kunna
beediga, att han med bästa vilja icke kunde
bestämt uppge, att det verkligen tillgått så,
som han brukade framställa saken. Vid en
skarp självprövning måste han i stället
fastställa att en del detaljer omöjligt kunde ha
tilldragit sig på det skildrade sättet och att
likartade historier måste ha sammanblandats.
Detta kan ske helt omedvetet, för att göra
historierna intressanta och spännande, för
att starkare framhålla en viss poäng eller för
att så mycket som möjligt anpassa dem efter
åhörarnas smak.
Vad som sålunda inträffar vid
återgivandet av en upplevelse, som måste ha
inpräglats ganska tydligt i berättarens minne, måste
naturligtvis utspela sig i ännu högre grad,
då historien går vidare från mun till mun.
Även om den, som för historien vidare,
uppfattat den riktigt — något som inte alltid är
fallet — arbetar han allt efter sina anlag,
sin uppfattning och sitt temperament
omedvetet på en omgestaltning av historien.
Ofta har den som hört historien i andra
hand ej uppfattat den riktigt — och
härvidlag spelar åhörarens intelligens en ej
oviktig roll. Viktiga detaljer utelämnas, andra
läggas till, ja, själva poängen förändras ej
sällan. Särskilt vanliga äro ändringar i form
av överdrifter.
Den danske psykologen Bahnsen har
företagit ett intressant försök för att utröna i
vilken grad en berättelse ändrar karaktär
genom att gå från mun till mun.
Försökspersoner voro tre unga män i 23-årsåldern,
som voro sökande till polistjänster och skulle
genomgå psykotekniska prov, varigenom
deras lämplighet kunde fastställas. Bahnsen
läste nu för den förste av sökandena upp en
rapport om »ett mystiskt självmord», som
strax skall återges. Därvid uppmanade han
honom att höra noga på och sedan
nedskriva ett så utförligt referat av rapporten
som möjligt. Referatet upplästes därefter
för sökanden nummer två och nummer tvås
berättelse för nummer tre o. s. v., så att
Bahnsen slutligen utom originalberättelsen
fick sex olika versioner av densamma.
Originalrapporten var av följande lydelse:
»I dag kl. 10 fm upptäckte man på
stentrappan, som från Valdemarsbron leder ned till
vattnet, liket av en man, som tydligen
tillhörde köpmansståndet. Den okände hade
dödat sig med ett skott genom högra
tinningen. Revolvern låg på marken bredvid
honom. Efter all sannolikhet hade mannen
räknat med att han skulle falla i vattnet
efter skottet, men han hade i stället ramlat i
motsatt riktning, mot stenmuren. Man
hittade inga papper på honom, blott ett brev
med orden: ’Älskade, mottag min sista
hälsning. Knut.’ Brevet bar stämpeln: tyska
konsulatet, Köpenhamn. Under stämpeln var
tillfogat följande firmanamn och adress: Schmidt
& Meyer, Fredrik den 5te Gade 9, Hamburg.»
Det är nu påfallande hur många allt
starkare förvanskningar som i tur och ordning
äger rum under loppet av de sex olika
återgivningarna. Förändringarna bli efter hand
allt påtagligare och nå sin kulmen i det sjätte
referatet, där man just inte kan känna igen
så mycket av den ursprungliga lydelsen. Det
lyder så här: »Vid 9-tiden på morgonen
hittade man i vattnet vid Valdemarsbron liket
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
