Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En fransk kulturgärning. École française d'Athènes fyller etthundra år. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natan V al mi n
sina vanskligheter. En liten albanesby
hade installerat sig på dess ruiner och till
stor del hämtat byggnadsmaterial ur
ruinerna. Innan grävningen kunde
igångsättas, måste alltså hela byn exproprieras.
Detta skedde på franska statens
bekostnad, på villkor, att en ny by byggdes upp
på lämpligt avstånd. Icke alldeles
friktionsfritt gick det till, och grekiska gendarmer
måste tidvis i början finnas på platsen
för att dämpa befolkningens temperament.
Den som nu besöker Delfi, förvånar sig
icke blott över ortens fantastiska läge
mellan Faedriadernas väldiga klippmurar
utan också över det arbete, som här har
nedlagts. Delfi är nämligen praktiskt taget
fullständigt framgrävt, icke blott själva
Apollon-helgedomen med dess imponerande
tempel, dess teater, en av de vackrast
belägna i hela Grekland, dess »skattehus»
längs den Heliga vägen och dess enorma
baser till olika skulpturala monument
utan också den profana delen av staden
med dess hallar, badanläggningar (från
romersk tid) och andra nyttobyggnader
samt ett stycke utanför helgedomen längre
upp på bergssluttningen stadiet och
ungefär lika långt nedanför densamma det s. k.
Marmaria, en Athena-helgedom med
tempel från olika perioder. Ett besök i Delfis
museum, som för några år sedan
ombyggdes, vittnar genom de där uppställda
skulpturerna (frisen från sifniernas skattehus,
danserskornas kolonn, framför allt
vagns-styrarens bronsstaty o. s. v.) och i det
epi-grafiska museet i källarvåningen med dess
tusentals inskrifter om vilket företag denna
grävning varit och fortfarande är. Ty
ännu kräves många års träget arbete, innan
detta väldiga material avvunnits allt, vad
det har att giva vetenskapen. De franska
arkeologer, som under årens lopp arbetat
och fortfarande arbeta på den
vetenskapliga bearbetningen, äro mångtaliga. Utom
Homolle böra nämnas Perdrizet, Colin,
Bourguet, Courby, Picard och Roussel,
den senare skolans nyligen bortgångne
direktör under mellankrigsåren, samt
arkitekten Replat. Men inte ens den mest
koncentrerade galliska flit och
organisationsförmåga räckte till för att i rimlig tid gå i
land med alla fynden och deras bearbetning
och publicering. Det var ett lyckligt grepp
på skolans form och omfattning att
upplåta dess portar också för andra nationers
arkeologer. I annexet har också under årens
lopp ett stort antal nationer samarbetat
och mer eller mindre resultatrikt bistått
sina franska värdar vid lösningen av alla
delfiska och andra uppgifter. Schweizare,
belgier, holländare, rumäner, polacker,
danskar och även ett par svenskar ha längre
eller kortare tid varit »membres étrangers».
Bland skandinaverna må erinras om den
berömde danske museichefen och
författaren Frederik Poulsen, som var med redan
på de stora utgrävningarnas tid, och
uppsalaprofessorn och Asine-Dendraforskaren
Axel W. Persson. Det var under dennes
Athen vist else, som HKH Kronprinsen vid
ett besök i Athen kom i kontakt med École
och av dess älskvärda ledning blev anvisad
det för fransk prehistorisk forskning nyss
inregistrerade Asine såsom en för
svenskarna lämplig plats. I bearbetningen och
utgivningen av inskrifter från Delfi har
skrivaren av dessa rader haft äran
medarbeta. Vad dessa tillfällen till
fältarkeolo-gisk och vetenskaplig träning under så
erfaren ledning betytt för skandinaviska
forskare, som saknat egna »hem» där nere,
är uppenbart för envar.
Den franska blicken för livets rätta
njutningar och värde förnekar sig icke ens vid
valet av givande och på samma gång
behagliga utgrävningsplatser. Det är nästan
typiskt för fransk arkeologi, att den inte
bara rotar ned sig i grus och lera bland
gamla stenar. Den har fm näsa också för
värdet av ett salt bad och uppfriskande
vindar. Givetvis lockade Delos där ute
mitt i det svala och stundom alltför friska
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
