Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En fransk kulturgärning. École française d'Athènes fyller etthundra år. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natan V almin
»V agnstyr ar en.» Bronsoriginal.
Museet i Delfi.
arkeologer följt sina engelska
commilito-ners exempel att mitt under det pågående
första världskriget på lediga stunder och
mellan drabbningarna, ja, ofta mitt ibland
skyttegravarna, efterforska de äldsta
kulturspåren.
För dessa alltid lika spännande och av
allmänheten uppmärksammade
fältarkeologiska bedrifter får man icke glömma det
mindre spännande men i längden minst
lika värdefulla preparerings- och
konserveringsarbetet i museer och bibliotek. Det
är ett fantastiskt arbete, som på dessa
områden liksom i fråga om publiceringen
av fynden utförts och fortfarande utföres
av skolans medlemmar, även sedan de
lämnat École för att träda i den akademiska
undervisningens eller annan statlig tjänst.
Kanske bör man i främsta rummet nämna
de trägna arbetare i Athenas gård, som
med svett och möda plockat hop alla de
kringspridda bitarna av forna tempel och
andra byggnader, som mödosamt fogat
lem till lem av splittrade statyer och
limmat skärva till skärva av krossade vaser.
De franska arkitekterna med bistånd av
framför andra danska kolleger ha räddat
mycket på detta område, som annars
kanske skulle hava gått förlorat, och såväl
Greklands som Frankrikes museer tala
vältaligt- om deras outtröttlighet,
fingerfärdighet och säkra blick. På liknande sätt
har den franska forskningen berett all
världens antikforskare möjlighet att utan
omständliga resor i praktfulla och påkostade
planschverk studera praktiskt taget alla
de antika fyndorterna, Olympia, Delfi,
Delos, Akropolis i Athen, Epidauros,
Pergamon etc. Det komparativa och
analyserande studiet av den antika konsten, av
arkitekturen och epigrafiken har icke
heller försummats, och den moderne
antikforskaren har anledning att välsigna dessa
flitiga och segt arbetande herrars
prestationer varje gång han vänder sig till
Rei-nachs ovärderliga Repertoires de la statuaire
et des bas-reliefs grecs et romains eller hans
Repertoires des vases peints, till Collignons
Histoire de la sculpture grecque, numera
kanske snarare till Picards L’art antique
o. s. v. för att blott nämna en bråkdel av
vad som åstadkommits. Kanske skulle
man som det vältaligaste beviset för den
franska skolans väldiga arbetsförmåga
framhålla dess insatser på det epigrafiska
området. Lekmannen, som bekvämt (om
han nu kan grekiska!) läser de gamla
dekreten skönt präntade och fullständigt
hopfogade i de väldiga folianterna, gör sig
nog sällan en föreställning om vilka
ansträngningar, besvikelser och bestyr, som
ligga bakom, innan vederbörande
författare hittat just de bitar i en museikällare
eller kanske ute på ett kilometerbrett
grävningsfält, som en gång suttit samman,
innan han lyckats lista ut, vad som en gång
stod i de luckor, han icke lyckats fylla ut
med fragment, och innan han fått någon
begriplig betydelse till ord och uttryck,
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
