Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Orfeus i Australien. Av Gösta Langenfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Langenfelt
Ty man måste leva, och man får sno till ett jobb på
luffen se’n,
och sällan finns väg att sig anförtro eller bergstopp att
leda en.
Dygnet runt i damm och glöd, när sommarn hettar
ens led,
med skavda fötter och utan bröd en får luffa på slätt
och hed.
Denna fårklipparens historia har många
andra utläggare än Lawson. Mitt i poesin kan
jag hänvisa till William Hatfields gripande
roman Sheep Mätes —• fårklipparkamrater -—•
som naket, men med humor, målar de
australiska viddernas mänskliga tragedier. Det
märkliga är dock författarens bejakande
inställning till Australiens möjligheter att
bereda mänskorna lycka.
Jämnårig med Lawson är lyrikern A. B.
Paterson som dock ej sysslar med problem
utan med stämningsmåleri. Australiernas
gud säges vara hästen, och Paterson
överflödar av hyllningar till det djuret: djärva ritter,
hästens klokhet, kapplöpningar, o. s. v. allt
i bästa balladstil. Kipling-påverkad är även
han, men det skadar ju inte. Hans
landskapstavlor är ofta betagande, t. ex. i Det resande
postkontoret, jagande efter fårhjordarna, som
levererar kött och ull, Australiens två stora
stapelprodukter.
Under en sky av djupast blå, där aldrig molnen gå,
syns ryttarn som en liten prick mot horisonten stå.
Där brännhet vind i hetsjakt far och virvlar stäppens
jord,
han ropar an de mötande: »Var betar Conroys hjord?»
Förbi moras med fåglars svärm och pråligt granna djur,
till lägereld, dit herdar fört sin skatt av kreatur,
och fållorna, där ullen klipps, han lämnat bakom sej:
mitt brev nu jagar Conroys hjord längs floden Castle-
reagh.
Hans filosofi kan uttryckas med följande
dikt: Come-by-Chanee.
Hur vi ävlas, knoga, streta, hur vi efter lyckan
leta,-vad som ger vårt liv dess värde, ligger plötsligt för vår
fot!
Människor må tro och tycka, men den fala feen Lycka,
ger oss sorg och ger oss glädje, obekymrad om vårt knot.
Gamla goda tiders tjusning, dag i lek och natts
berusning,
månskensritt och stulna kyssar, butter läpp och ögon-
språk:
När ni minns, så ljusnar minen — ni har lyftat på
gardinen,
ni har dröjt en stund i lycka uti Slumpens gamla kåk.
På ett så begränsat utrymme som en
tidskriftsuppsats kan man inte göra rättvisa åt
ett folks litteratur, även om den är bara
något mer än hundraårig. Slår mina läsare
upp en 2o-årskatalog över australisk
bokproduktion, ska ni finna, att det ej står i
mänsklig makt att läsa igenom och kritiskt
sovra allt material. Det är därför som många
namn här måste utelämnas. Det är också
därför som urvalet ej tar med modernismer,
såsom poetisk surrealism och annat. Australien
har på de sista 20 åren levt ett rikt litterärt
liv. Det är med stolthet som australiern ser
på sin moderna diktning och litterära kritik
— han behöver inte längre lita till
bokimporten från England, även om den söker sig ut
och gör brödkakan liten för de australiska
författarna.
Endast två exempel: Manuscripts var en
konst- och litteraturtidskrift av finaste
kvalitet som utkom i Geelong under 1930-talet
-—-jag känner ej dess öden under kriget. Och till
modernismen och frigörelsen — känslan att
stå på egen kulturgrund, jämbördig med
Europa och Amerika ■— får man räkna den
kvicke och endast ytligt chockerande Norman
Lindsay, vars böcker, t. ex. The Cautious
Amorist och Pan in the Par tour, sysslar med
könets förvillelser och visar släkttycke med
Sigurd Hoels Syndere i sommersol. Den som
vill i ett nötskal, som man säger, och på egen
hand skaffa sig en inblick i australisk
litteratur, kan försöka få tag i The Bulletin Story
Book (Sydney 1901) och Australian Short
Stories (London 1932) — utom här
presenterade svenska översättningar av romaner —
och ifråga om vers Bertram Stevens, An
Anthology of Australian Verse (Sydney 1906)
och Walther Murdoch, A Book of
Austral-asian Verse (London 1924). G. K. Chesterton
uttalade en gång: »We should no möre dream
of pitting Australian armies against German
than of pitting Tasmanian sculptors against
French.» Det första har förverkligats
framgångsrikt. Det andra är på väg.
544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
