Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Emily Dickinson efter många år. Av Ebba Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ebba Lindqvist
mer eller mindre bekanta med hennes far,
sträng och patriarkalisk, svägerskan
Susan, »Sue», som hon först älskade, sedan
tycks ha svalnat för, medan familjen i
övrigt övergick till bitter fiendskap,
brodern Austin, begåvad och som fadern
inbunden och dominerande, den svaga,
obetydliga modern och först och sist Lavinia, i
vars händer Emilys dikter föll.
Lavinia har tidigare skildrats av
brorsdottern Martha Dickinson Bianchi som den
yngsta och sötaste av systrarna, som till
och med »flirtade» med de unga
akademikerna vid Amherst College, där fadern var
skattmästare och en av skolans
stöttepelare. Men när vi lär känna henne i
»An-cestors’ Brocades» är hon ingen söt ung
flicka mer. Hon sitter gammal och knotig
i sitt kök, iförd omaka kläder från
ungdomstiden, omgiven av alla sina kattor,
som hon beskyller svägerskan Sue att hetsa
sin hund mot. Ämnar hon avlägga besök
hos vänner, skrivs en biljett som skickas i
förväg, så att »farliga» besökande ska
avlägsnas, men för säkerhets skull infinner
hon sig efter mörkrets inbrott, ofta vid
midnatt. Vill någon besöka henne, blir
han egenhändigt uppassad av Lavinia,
som aldrig förtär något själv men som
stående bakom gästens stol skyddar honom
för »fara». Kommer två gäster samtidigt,
tas de emot i skilda rum som Lavinia
ambulerar emellan, så att gästerna inte ska
sammanträffa. Checker som skickas till
Lavinia från Emilys förläggare vidarebefordras
i hemlighet till Boston, »så att ingen i
Amherst ska få reda på det». Vilken underlig
skräckvärld mitt i det fredliga Amherst!
Ty bakom allt detta döljer sig inte
småstadsbons vanliga ängslan för grannarna utan
skräck för livet, rent av förföljelsesjuka.
Ur den stolta familjekänslan och
högmodiga isoleringen har till sist hat och,
troligen, själssjukdom vuxit fram.
Mrs Bingham säger inte så mycket om
saken själv, men breven och dokumenten
talar, och läsaren måste göra sina
reflexioner. Lavinia är inte längre — som en
författare till en artikel i Harper’s Magazine
förra året framhöll — »squirens» dotter i
Amherst som går fredad för andras
omdömen och tillåts vilka excentriciteter som
helst, hon är numera Emily Dickinsons
syster. Det är som sådan hon kommit in i
den litterära världen, och som sådan hon
måste bedömas, inte bara ursäktas.
Härmed är mrs Bingham också något
inne på två andra betydande frågor som
rör Emily: varför drog hon sig tillbaka från
världen? Låg det en kärlekshistoria bakom
och i så fall vem var den älskade?
Lika litet som någon annan kan mrs
Bingham ge svaret, men hon ger några
värdefulla impulser. Hon avfärdar talet
om en enda avgörande förälskelse och
anser att det finns ett par stycken (det ena
utesluter väl inte det andra?) som
emellertid endast skulle varit uttryck för en
slags kosmisk förälskelse —- något som
verkar ganska otroligt! Däremot håller
hon före, att Emily hade fröet till
ensamhet inom sig och att hon drog sig tillbaka
till sitt rum som en vitklädd nunna för att
slippa hela den plågsamma yttervärlden.
Det behövdes ingen förälskelse och ingen
besvikelse i kärlek för att få henne att avstå
från en värld, så mängd av hat och
fiendskap som den hon levde i, framhåller mrs
Bingham, en tankegång, som sedan
fortsatts av andra forskare. Men här erbjuder
sig en jämförelse med Lavinia.
Ty kan man inte fråga sig, när man läst
om Lavinias förföljelsesjuka, om det inte
låg samma skräck bakom Emilys
avskildhet från världen? Att leva ensam i sitt
rum — efter faderns död 1874 lämnade
hon aldrig mera huset ända tills 1886, då
hennes kista bars över fälten till
kyrkogården — att aldrig ta emot besök av någon
(i de få fall då det hänt, skedde det med
bortvänt huvud), att aldrig skriva en adress
utan alltid låta systern göra detta, det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
