Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ur Hið ljósa man. Av Halldór Kiljan Laxness. Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Halldor Kil j an Laxness
sova. Hon har för längesen slutat att berätta
sagor för mig, därför att hon tror att jag
är en vuxen flicka. Nu talar hon i stället
oftare med mig om folk som har fått utstå
prövningar. Själv mindes hon många
släktled i landet, och intet i människors liv var
henne främmande. Det var som om folkets
liv droge förbi, tidsålder efter tidsålder,
när hon berättade. Och så till slut en kväll
smög jag mig upp i lucksängen till henne,
tog mod till mig och bad henne draga för
sparlakanen, för jag tänkte säga henne en
hemlighet. Jag sade henne, att det var
något som anfäktade mig, och därför såg
jag inte en glad dag, och bad henne att
inte kalla mig lagmansdotter utan säga
barnet mitt, alldeles som när jag var liten.
Och då frågade hon, hur det var fatt med
barnet mitt.
—- Det är en man, sade jag.
— Vem är det, sade hon.
•— Det är en vuxen man, som inte angår
mig, och jag känner honom inte. Jag är
nog inte klok.
— Gud bevare mig, sade gamla Helga
Alfsdotter, det är väl ändå inte någon
landstrykare ?
— Det är mannen i de engelska
stövlarna, sade jag, ty jag hade aldrig sett en
man i blankade stövlar förrän honom.
Jag visade henne ringen, som du hade givit
mig kvällen då vi såg varandra. Och sedan
fortsatte jag att utmåla för henne, hur
denne man, som inte angick mig och som
jag aldrig mera skulle se, inte vek ur mina
tankar varken dag eller natt, och hur rädd
jag blivit. Och när jag viskande hade
anförtrott henne allt, lade hon sin hand på
min, lutade sig intill mig och viskade i
mitt öra så lågt, att jag inte fattade vad
hon sade, förrän hon hade lutat sig
tillbaka från mig igen.
— Var inte rädd, barnet mitt. Det är
kärleken.
— Jag tror det svartnade för mina ögon.
Jag visste inte, hur jag kom därifrån. Kär-
leken, det var ett av de ord som man inte
fick säga. Hos oss lagmansfolk bragtes
aldrig sådana saker på tal, vi visste inte
att det fanns till, och när min syster Jorunn
sju år tidigare hade gift sig med biskopen
i Skålholt, föll det ingen in att sätta det i
samband med kärlek. När folk gifte sig,
var det som vilken annan praktisk
anordning som helst i bygden, men för övrigt
av bevekelsegrunder som voro oss
lagmansfolk främmande. Min gode fader hade lärt
mig att läsa i boken med Ciceronis tal,
och när jag tog itu med kvädet om Aeneas,
det längsta jag kom i grammatica
därhemma, föreställde jag mig aldrig annat än
att Didonis stora kärlek var bara dikt,
något som inte fanns i det verkliga livet.
När jag så fått veta av gamla Helga
Alfsdotter, vad som hade hänt mig, var det då
underligt, om jag blev överväldigad. Jag
smög mig in till mig och vätte visst en eller
två kuddar. Sedan bad jag alla Bjarnes
och därefter Tords böner, och till sist när
inget hjälpte bad jag en Mariabön tolv
gånger på latin ur en gammal papistisk
lunta: ora pro nobis peccatoribus nunc et
in hora mortis nostræ. Och då blev det
bättre.
Arnæus sade:
— Första dagen som jag åter var hemma
hos dig vid Breidafjördur, visste jag det
så fort vi mötte varandras blickar. Vi
visste det båda. All annan bekräftelse
föreföll oväsentlig och överflödig den dagen.
— Och, sade hon, jag kom till dig för
första gången. Ingen visste det. Jag kom
därför att du hade sagt det, och jag hade
själv ingen vilja utom din. Jag hade
kommit, om jag så hade måst vada över en
strid flod eller begå en ogärning. Och sedan
var jag hos dig. Jag visste inte, vad du
gjorde med mig, inte vad som skedde, intet
utom detta enda: du ägde mig. Och därför
var allt gott, allt rätt.
— Jag minns vad du frågade mig första
gången, sade han. Är du inte den bäste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
