Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Hermann Hesses och Franz Werfels utopier. Av Walter A. Berendsohn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hermann H e s s e s och Franz W e r † e l s utopier
förståelse av världsteatern och dess
sammanhang och mening, till mänskligheten i
social verksamhet, ledd av ett hemligt
förbund. Joseph Knecht däremot löses
från alla enkelt mänskliga relationer.
Orden uppstod kort efter de skakande
världskrigen. Utgångspunkten är det
fördjupade studiet av musikens stilhistoria.
En inre släktskap består mellan musik och
matematik, då ju harmonien vilar på
talförhållanden och man i matematiken söker
inte bara riktiga, utan möjligast enkla
eleganta lösningar. Utan dessa båda är
glaspärlespelet otänkbart. För övrigt låta de
humanistiska vetenskaperna tvångfritt
infoga sig, de alla som syssla med den
prägling människoanden efterlämnat i vilket
som helst material, mänsklighetens andliga
och kulturella historia. Ett glaspärlespel
till exempel bygges upp med det
kinesiska husbygget och dess traditionella bruk
och tänkespråk som grundval. Spelets
ändamål är att i formler och
symboler åter göra det inre sambandet mellan
alla dess andliga områden synligt, gripbart,
möjligt att uppleva. Lagmässigheten och
harmonien i denna andliga värld visar sig i
spelet och tyder hän på den andlige
upphovsmannen eller urgrunden.
Andnings-och meditationsövningar, av gammal
tradition men ännu i dag alltjämt
förkunnade och utövade på många ställen, spela en
väsentlig roll i ordens hela uppfostran och
i glaspärlespelet. Varje år samlar spelet
under ett antal dagar ordensmedlemmarna och
deras inbjudna gäster till en fest från
vilken, om den lyckats såsom den planerats,
var och en återvänder stärkt i sin andliga
hållning till sitt särskilda vetenskapliga
arbete. Vetenskapligt arbete kräver ett
munkliv, har Max Weber sagt. Här tages
detta bokstavligt. Självtukt övas för att
till ständigt nya släkten kunna
överant-varda andlig prestationsförmåga, i den fasta
tron att detta andliga liv är oumbärligt för
samhällsväsendet i dess helhet.
Samhörigheten med den andliga eliten
betalas med stora offer. Om kvinnor talas
det i denna roman blott flyktigt och i
marginalen. Men den är rik på underbart
individualiserade vänskapsförbindelser
mellan män. Hela livet igenom råder ett
innerligt förhållande mellan Joseph Knecht och
musikmästaren vilken uppsöker honom som
ordens utskickade då han ännu var
skolpojke, ger honom en musiklektion, utväljer
honom till blivande medlem, vidare ger
honom råd allt emellanåt i hans studier
och slutligen i döden skänker honom
upplevelsen av en i musik upplöst, av inre
glädje strålande människa. Mellan Plinio
Designori, som inte är medlem av orden
men får deltaga som gäst i dess kurser, och
Joseph Knecht utvecklar sig en vänskap
som grundlägges under oändliga
diskussioner om orden och samhällets liv utanför
den och sedan genomlöper ganska växlande
öden. Några år vistas Knecht, nu redan en
mognad ordensmedlem, på uppdrag av de
högsta funktionärerna i ett
benediktinerkloster, där han av den politiskt
inflytelserike Pater Jacobus införes i
historieforskningen, medan han själv inviger patern i
glaspärlespelet och på detta sätt vinner
katolska kyrkans gillande av orden; denna
vänskapsförbindelse är mycket
fruktbärande för båda parterna. Bland
glaspärlespelarnas elit finns en högt begåvad man,
Tegelarius, med labil själslig jämvikt, en
psykopat, som Knecht hyser stor aktning
för; efter att ha blivit spelets ledande
mästare samarbetar han mycket just med
denne för att ge honom stadga.
Människokännedom, den rätta individualiserande
behandlingen av varje människa för att
avvinna henne den högsta andliga prestation,
detta hör till ordens väsentliga företräden.
Likaså en formfulländad, välavvägd art av
personligt och skriftligt umgänge. Allt
förefaller som uppfyllelsen av önskedrömmen
hos många snillrika män av högt förfinad
bildning.
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
