Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Karl-Erik Forsslund och Dan Andersson. Några brev. Av E. R. Gummerus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl-Erik Forsslund och Dan Andersson
Gräsberg gillar jag inte. Det är ett missfoster mitt
emellan bygd och obygd, en småfattig och idiotisk
plats. Jag har bara två alternativ att välja mellan:
finnmarken och staden, och för närvarande ser jag
ingen utväg att leva över vintern i skogarna, otränad
till allt arbete. Men jag vet, var mitt hemland är, och
i Göteborg är jag bara därför, att jag vill rädda mitt
nervsystem från Gräsberg. Det är i alla fall ett slags
vila för mig, bara jag kom in i det riktiga
redaktionsarbetet. Vi är ofta sextonsidiga nu, och jag är kåsör
och skriver predikningar om helgon och trollgubbar och
allt möjligt. Men jag har kriget också, och gör feta
rubriker. Telegrambyrån har en alldeles speciell
förmåga att ta död på onödigt grubbel. Fast i längden
går det inte. En vacker dag rymmer jag igen!
Ja, frid, gamle gosse, och tack av hjärtat! Hälsa
Fejan och pojkarna från
Vännen
Dan Andersson.
Samtidigt med en rätt roande anpassning
till journalistj argongen skymtar däri den
vantrivsel med stadsmiljön, som förr eller
senare alltid infann sig hos diktaren; den och
hemlängtan var det ju, som hade föranlett den
omtalade rymningen. »Kvarnsången», vars
säregna musikaliska meter här får sin
förklaring, ingår ju i »Svarta Ballader».
Till samma period hör slutligen, som
konklusion, ett odaterat brevkort, avstämplat i
Ludvika 2% —18:
B. Br. — Har ryckt upp mina bopålar ur Gbg och
kommit hemöver. Du skall ha tack för dina brev. R.
ställde sig sympatisk mot förslaget om en turné
för D. F. F.
Jag är hemma, äter kålrötter tre ggr om dagen och
skriver. Full fart! Avsände manus i dag o. önskar mig
själv lycka till. Skulle upp till markerna så fort det
blir bart.. Hej! Allt väl ombord!
Gamle vännen
Dan A—n.
*
Dan Andersson hade alltså den 15 april
1918 lämnat journalismen -—■ för att aldrig
återkomma, liksom han fem år tidigare hade
övergivit nykterhetspropagandan för
diktar-kallet. Det senare hade ju åsamkat honom
misstro och en viss ovilja i nykterhetskretsar.
De bofaste funno honom obeständig, nyckfull,
oberäknelig, men han var ej mantalsskriven
i någon församling — han var diktare född och
bliven.
Men diktaren fick nu kärt besvär för
äktenskap och bosättning i Gonäs invid Ludvika.
Därifrån hinner han någon gång i augusti
1918 avsända ett odaterat vykort med bild
av hyttan i Gonäs, som här meddelas såsom en
illustration till hans självförvärvade
språkkunnighet:
Hej!
i do not remember if I promised to send you fotos of
hyttan, Gonäs. Here is one. i hope to hunt ap one möre.
Yours
Dan Andersson.
On blanc papers there are non!
Men för fattiga litterater tära ju
familjeangelägenheter på kassan mer än eljest och i
ett brev daterat Gonäs den 22/9 1918 kommer
han med ett uppslag:
Broder!
Hej, hur går det med jobbet på hösten? Och tack
för sist! Jag sitter här och stormknogar på en större
bok om uvbärgsmördare och finnar och fattigt folk.
Nu måste jag resa dit upp och vara där någon tid för
förnyade intryck av vissa detaljer i miljö o. natur,
särskilt skulle jag vilja uppehålla mig vid Hobärg
och Håbärg.
Nu undrar jag om D. H. F. skulle vilja ge mig ett
anslag av exempelvis 200 kronor för att jag skulle
kunna tillvarataga en del, särskilt från byarna Rifall
och Nackarberg. Jag skulle kunna lämna de
uppteckningar jag gör som material till min bok. Du förstår.
Vi ha även talat om detta förut. Vi skulle sålunda
kunna få dubbel användning för materialet, som av
H. F. också skulle kunna utges som särskild skrift.
Skriv hit! Hälsningar
Din
Dan Andersson.
Följande år, 1919, utkom Dan Anderssons
sista icke posthuma verk, »David Ramms arv»,
och till det onådiga och oförstående
mottagande boken fick av Stockholmskritiken,
hänför sig en odaterad papperslapp med
bly-ertsskrift:
Broder!
Jag fick så begränsat utrymme att vara på, så jag
kunde inte göra som jag ville. Märk skrivfelet, det
lustiga: evigt muntert stundom dystert!!!! Det märker
ingen. — Du vet att jag blir avrättad med hull och hår
av Stockholms-Tidningen. Annars se här!
Jag ger ut en bok även i april. Nu ska dom inte få
någon ro mer.
Min adress är de närmaste dagarna Magister
Palmgren, Sigtuna. Hej!
Kan du skälla ut Strömberg, särskilt för att han gör
mig till Hamsun-epigon? Jag läser aldrig Hamsun
— ett par böcker — eller tre — och min berättelse
är som du vet, icke uppkonstruerad efter Hamsun.
Men kan du ej, så kvittar det lika. Vi tar oss en sup
och skriver en bok till!
D. A.
Jag vet att Hartmans-dialogen är svag på sina håll,
men därför behöver man ej förkasta hela boken.
Och likväl begynner tillförsikten sina. Det
följande och sista brevet, ett år senare, kastar
sitt eget ljus över den för Dan Andersson
under senare levnadsår egna blandningen av
galghumor, djupt vemod, trötthet och tristess.
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0107.html
