Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tegnérbilden. En översikt över litteraturen till hundraårsjubileet. Av Carl Fehrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérbiiden
hållet; därom vittnar hans litterära
sysselsättningar under Schleswigtiden.
Sondéns framställning, som bär inte bara
psykiatrikerns utan också psykologens
signatur, nyanserar främst Gadelius’ men
också Bööks perspektiv. För en
litteraturhistoriker anmäler sig emellertid ett par
invändningar i marginalen.
Den ena hänger samman med det
kulturhistoriska perspektivet. Det kan inte
förnekas, att själssjukdomarna — eller
snarare deras uttryck — förändras med
tidsepokerna. Gränserna mellan normala och
abnorma känsloreaktioner dras inte lika
nu och vid början av 1800-talet; det beror
på att känslorna, liksom allt annat, har
sina moder. Att en människa brister ut i
gråt i en krets av vänner, kan inte bedömas
på samma sätt kring 1825 som det skulle
bedömas nu. Diagnosen bristande
känslobehärskning, affektinkontinens, är inte fullt
säker i Tegnérs fall, eljest skulle alla
Wer-thertidens människor illustrera samma
sjukdomsbild. Blödigheten räcker inte som bevis
för arterioskleros på 1790-talet och
förmodligen inte heller på 1820-talet.
Den andra invändningen gälier
karakteristiken av Tegnérs lynnestyp. Enligt både
Gadelius och Sondén är Tegnér till
kroppsbyggnaden en typisk »pykniker», med den
fylliga kroppsläggningen, och till lynnet
cyklothym. Det finns skildringar av Tegnér
från ungdomstiden — kring år 1800
—-som ger en bild av en mager och spenslig
yngling »sluten inom sin magra
personlighet» med aviga maner. Som invändning
mot lynneskarakteristiken av Tegnér
betyder kanske dessa skildringar mindre;
psykiatrikerna räknar tydligen med, att
den pykniska kroppsbyggnaden — och väl
då också det cyklothyma lynnet? •—•
stabiliseras först vid en relativt sen period i
livet. Men det kan knappast förnekas, att
Tegnér också under sina mogna år — trots
en övervägande cyklothym lynnesart —
företer drag, som inte riktigt passar in i
schemat. Det talas om att Tegnér äger det
cyklothyma lynnets hela öppenhet och
oförmåga av förställning. Men i själva verket
hade Tegnér också sin slutenhet; han har
ju också både för samtid och eftervärld
enastående väl lyckats bevara några av
sitt livs hemligheter. Han var inte alltid
riddaren av det öppna visiret.
Viktigare är emellertid, att Tegnérs
diktning inte passar in på den cyklothyma
sidan i schemat. Ett utmärkande litterärt
drag för de cyklothyma diktarnas grupp
är enligt Kretschmer det ringa antalet
lyriska och dramatiska begåvningar. De
cyklothyma diktarna odlar helst den
ostiliserade prosan och den episkt breda
berättelsen. Stoffdriften överväger över
formdriften.
Nu är ju Tegnérs diktning till en del rent
lyrisk, och i hög grad idédiktning. Den
ostiliserade prosan har han aldrig odlat —
han är tvärtom utpräglat retoriker. Till
och med prosan i hans brev är i hög grad
stiliserad; den episkt breda berättelsen av
roman typ har han aldrig ens prövat.
När han skrev Det eviga och sin stora
lyriska poesi, med dess inslag av platonsk
idealism — då närmade han sig Schiller,
då blev han en svensk Schiller. Nu är
Schiller för de tyska psykologerna
typexemplet på en schizoid diktarbegåvning:
han företräder den formstarka stilkonsten
och den dragning åt idealism och patos,
som är de schizoida diktarna egen.
Detsamma gör Tegnér. Likheten kan inte
förklaras som ett fall av osjälvständig
imitation. Det är frågan om en intim
valfrändskap mellan den unge Tegnér och
idédiktaren Schiller. Till den genialt
cy-klothyme Goethe och hans poesi kommer
Tegnér aldrig i lika nära relation, i lika
intim samklang, och snart avlöses
sympatien för Goethe av dragningen till
Byron och dennes lidelsefullt subjektiva
och revoltladdade romantik.
De Tegnérska dikterna är äkta mani-
III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
