- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjätte årgången. 1947 /
121

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Poeten och pekstickan. Av Erik Ekelund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Poeten och

■p e k s t i c k an

lande vatten —• ett kvacksalveri, som leder
till att den arma kvinnan dör mitt under
händerna på läkaren, som tillkallats i sista
ögonblicket. Fröken Sallgren tar sig an
gossen och tack vare hennes omsorger får
Hannes tillfälle att skola sig och blir
slutligen pastor i en församling ute på landet.
Men all denna välgörenhet är i grunden
bara maskerad egoism. Fröken Sallgren
kujonerar den stackars fostersonen på ett
upprörande sätt. Hon påminner honom
ständigt om den tacksamhetsskuld, i vilken
han står till henne, hon löjliggör honom
inför skolkamraterna, ja, hon går så långt att
hon i sinom tid t. o. m. utser hustru åt
honom. Hon håller också enväldigt
tyglarna i sina händer i hans eget hem ända
tills hon är gammal nog att avträda från
den världsliga arenan och lägga sig ned
för att dö.

Av den lille Hannes har det tack vare
fröken Sallgrens pedagogiska huskur blivit
en mes till karl, ett löjligt bihang till den
allsmäktiga fostermodern.

Det var lios fröknarna Antell som den
unge Karl August Tavaststjerna hade fått
inhämta vetandets första grunder. Särskilt
tacksam och vänlig mot sina gamla
lärarinnor visade sig skalden sålunda inte. Man
frågar sig om Tavaststj ernås angrepp mot
de båda systrarna hade sin grund i någon
direkt konflikt med dem. Under åttiotalet
var Tavaststjernas syster Fanny, som han
var varmt fäst vid, anställd som lärarinna
vid Antellska skolan. Av något skäl hade
hon känt sig illa behandlad av skolans
föreståndarinnor. Den 28 mars 1885 skrev
nämligen Karl August Tavaststjerna till
Fanny:

Måtte du nu ej tråkas ut under
vårterminen av Antellernas duperingsmetod att slå an
på din städse vakna finkänslighet. De känna
till den bättre än du själv och begagna sig
säkert av den.

Men historien om det andliga våld som
fröken Sallgrcn utövar mot den stackars Han-

nes påminner oss även om skaldens
våldsamma reaktioner inför varje försök att
klavbin-da det som var det dyrbaraste i världen för
honom personligen: det konstnärliga
skapan-dets frihet — oberoende om attentaten
häremot förövades av främmande kritiker eller
av den nära vänkrets, Hjalmar Neiglick,
Werner Söderhjelm och Jarl Hagelstam, som
Tavaststjerna med tanke på sin ostyriga
pegas och vännernas förhoppningsfulla
omsorger om den brukade kalla för
»veterinärerna». Deras granskning av
manuskripten till debutdikterna har inspirerat
dikten »Välmening» i »För morgonbris».
Diktarens stämning stelnar där till slut
i en bitter grimas:

Pegasen fick järnskor och dansar ej mer
som tankarnas bajadärer.
Den tyglas på cirkus och bugar för Er
och samtliga veterinärer.

Ibland var de litterära vännernas
behandlingsmetoder nog också ganska omilda.
Sin recension av »Nya vers» i Helsingfors
Dagblad 1885 inledde sålunda Werner
Söderhjelm med några kritiska ord om
Tavaststjernas många »beställningsverser»;
han slutade den med ett konstaterande av
att Tavaststjerna inte var någon betydande
skald, men ännu mindre bara en rimmare!
Enligt vad Söderhjelm har berättat i sin
Tavaststj ernabiografi var Tavaststjerna
högst förgrymmad över uppsatsen ifråga
och spårade i den »översitteri och
akademiskhet». Också Hjalmar Neiglick
förargade sig i ett brev till Tavaststjerna
(27/i 1886) över »familjefars-schlafrocken»,
som Söderhjelm hade tagit på sig, när han
skrev sin recension. Men samtidigt var
Neiglick själv ganska kritisk mot
diktsamlingen i fråga. Han publicerade en
tämligen reserverad anmälan i den danska
tidningen Politiken och anmärkte i ett
privat brev på de slarviga rimmen och
fann diktsamlingen också annars vara ett
hastverk. Och i början av 1887 kom se-

121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1947/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free