Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
Av Örjan Lindh er ger
— OKFLODENS jämna yta krusades
under hösten 1946 av ett par små vindilar.
Det förekom lite debatt, eller i varje fall en
smula högljuddhet av annat slag än
annonsernas.
Olle Hedbergs senaste roman Större än du
nånsin tror gav sålunda anledning till
upprördhet hos Holger Ahlenius; han kallade i BLM
boken för ett »lågmärke». Därmed menades
inte, vilket man i förstone kunnat tro, att
den var märkt av en stark låga, utan att den
slickades av lågvattnet.
Romanen är åtminstone i två avseenden
högst intressant och utan direkt
motsvarighet i Hedbergs tidigare produktion. Det ena
är det tydligen starkt självbiografiska i
barnskildringen. Det röjs av en sådan omständighet
som att framställningen av skolan i allt
väsentligt stämmer med en beskrivning som
Olle Hedberg för åtskilliga år sedan
publicerade i Barnens Dagblad under titeln Tanternas
skola. Det andra är den omsorg, som
författaren lagt ned på att ge en historiskt riktig bild
av tänkesätten inom överklassen omkring
fyrtio år tillbaka i tiden. På något vis verkar det
som om Hedberg slagits av att nutidens
litterärt bildade människor börjat se det
begynnande århundradets överklass med
ar-betarförfattarnas ögon och att här alltså
funnes ett motiv att återupptäcka.
Det förefaller nog lite vågat att utpeka
Större än du nånsin tror som det lägsta i
Hedbergs obestridligen mycket jämna
produktion. Slå dank, näst sista volymen i serien
om Bo Stensson Svenningsson, var t. ex. till
större delen fyllnadsgods och räddades
egentligen av det inskjutna parti, som sedermera
förvandlats till skådespelet Rabies. Den
boken drabbades inte av någon bannstråle.
Slutvolymen om Svenningsson, Den
felande länken, hade däremot ganska hög
specifik vikt. Där fanns en inre spänning mellan
en naturvetenskapligt psykologisk syn på
människan och en mystisk; i nervläkaren
Bos situation koncentrerades problematiken
i en stor del av Hedbergs människoskildring.
Jämförd med denna volym röjer den senaste
romanen möjligen en svaghet. Dess inre
intensitet svarar inte mot omfånget. Det lämpar
sig inte för Olle Hedberg att skriva tjocka
böcker, i varje fall inte om han som hittills
skall ge ut en om året; däri torde Ahlenius
ha rätt.
En sådan iakttagelse behöver man ju inte
bli upprörd över; felet med Hedberg är
emellertid enligt Ahlenius också det att han alltid
blivit grovt och onyanserat berömd av Böök,
medan denne aldrig sagt ett knyst om Eyvind
Johnson, Fridegård, Aurell och Brenner; i
Bööks spår har andra recensenter strött
sina lovord.
Denna historieskrivning är riktig så när
som på det att den glömmer att nämna,
hurusom bland berömmarna funnits en rad
kritiker av helt annan hållning än Böök,
däribland Ahlenius själv. Det mest kuriösa i
Hedbergs karriär, är att han, utan att
tillhöra något stödjande författarkotteri, ensam
också i den meningen, att han odlat
borgerliga motiv medan arbetardikten dominerat,
ändå erkänts av de radikala kritikerna.
Möjligen var detta en följd av den toleranta
folkhemsatmosfären under trettiotalet. I varje
fall står de angrepp av någon betydelse som
Olle Hedberg: Större än du nånsin tror. Norstedt. — Slå dank. Norstedt. ■— Den felande länken. Norstedt. -—
Arvid Brenner: Vintervägen. Tiden. —■ Lars Ahlin: Om. Tiden. — Stig Dagerman: De dömdas ö. Norstedt.
— Sivar Arnér: Du själv. Bonnier. — Björn Erik Höijer: Se din bild. Tiden. — Folke Fridell: Död mans
hand. Federativ. — Sven Rosendahl : Elden och skårorna. Geber. —■ Per E. Rundquist: Den strimma av
verklighet. Geber. — Hans Hergin: Vinden vill jag jaga. Geber. — Gustaf Rune Eriks: Flickan som försvann.
Hökerberg. -— Bertil Schott: Lyktfisken. Bonnier. — Thomas Funck: Småstycken. Bonnier. —■ Torsten
Bohr: Mot vår vilja. Norstedt. — Bo Bergman: Epiloger. Bonnier. — Gustav Hedenvind-Eriksson: Sagofolket
som kom bort. Bonnier. — Stina Aronson: Bortom himlen. Norstedt.’—Tage Aurell: Smärre berättelser. Bonnier.
■—• Eyvind Johnson: Strändernas svall. Bonnier. — Vilhelm Moberg: Brudarnas källa. Bonnier. — Irja
Bro-wallius: Ljuva barndomstid. Bonnier. —• Berit Sponc.: Svarta tavlan. Norstedt. —• Gertrud Lilja: Det hemlösa
hjärtat. Bonnier. — Dagmar Edquist: Musik i mörker. Bonnier. — Viveka Starfelt: Skärvan i ögat. Norstedt.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
