Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tre dikter. Av Helge Åkerhielm - Men när du kommer... - Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER
Av HELGE ÅKERHIELM
Men när du kommer.....
Men när du kommer, mörke fastlagsgäst
då ska jag känna dig till sista knotan,
ska jag ha stått vid klippan många gånger
och spanat mot det stora, öde havet.
Dess bränningsdån får inte ha en ton
som inte är mitt öra välbekant.
Och kan jag inte le mot liens hugg
och kan jag inte hålla pannan klar i stormen
så ska jag aldrig ha förnekat smärtan
vars svindel griper mig vid stupets rand.
Då
Kommer du ihåg att vi möttes en gång i tjugutalets Berlin?
Vi drack oss fulla av synernas prakt och drömmarnas hetsande vin.
Vi gick långsamt fram på chausséerna som var strödda med levande lik
vi lyssnade intresserat på smärtans förtvivlade skrik.
I frack och balklänning klämde vi oss genom nattklubbens trånga dörr
och dvärgen som skötte hissen hade vi nog sett förr.
Vi drev fram och tillbaka på gatorna, vi for från kafé till kafé
och vi visste mitt i vår hemlöshet att undret snart skulle ske.
Vi kände knappast far eller mor, vi var skilda från hem och rot
och vårt cyniska leende dolde perfekt en längtan utan bot.
Vi sjönk ner på Franziskaner när expressen gick fram över bron.
Då hörde vi framtidens ångestsignal ur tågvisslans skärande ton.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
