Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Johannes Bureus — mystikern och profeten. Av Sten Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Lindroth
kan slutas ■— inte på andra mystikers
känslosamma vis menade sig ständigt vila
vid Guds hjärta i en salig extas. Herren
tillkännagav sin vilja med honom och
världen likafullt. Bureus ansåg sig alltsedan
sin kallelses stund verka under omedelbart
gudomlig inspiration. Han var »lärd av
himlen». Detta gav honom visshet. Med
högre bistånd, skolad i kabbalisternas och
teosofernas vetenskap, förstod han att
avlocka de gamla skrifterna, bibliska såväl
som götiska, en ny innebörd, och först
den gav kunskap om människornas öde
och den sanna religionen. Bureus’ mystiska
liv var inte en sak för honom allena, utan
sin insikt i överjordiska sammanhang ville
han ställa i mänsklighetens tjänst. Denne
stillsamme och tillbakadragne lärde var
helt förkunnare, han fattade sig som
härold för en himmelsk doktrin. Kanske
uppenbarar han däri till sist sin
väsensfränd-skap med de båda andra — Birgitta och
Swedenborg. För ingen av dessa tre var
den egna frälsningen tillräcklig. De ville
alla åstadkomma någonting av objektiv
visshet, en ny lära eller församling, som
skulle äga sin giltighet också sedan de själva
upphört att finnas till.
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
