Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Tallen på Porkala udd. Till Arvid Mörnes minne. Av Einar Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TALLEN PÅ PORKALA UDD
Till Arvid Mömes minne
En martall minns jag, ädlare än andra.
Den mörka kronan var en lyra, full
av brus från vågorna som evigt vandra,
av trotsig längtan och av hemlandsmull.
Midsommarängens lycka, höstens våta
havsdån och vårens skygga fågelfärd,
allt sjöng i kronan — och den kunde gråta
av harm och sorg för människornas värld.
Lyra och ledfyr var den ädla tallen.
Allt djupare den mörka tonen ljöd,
och kronan skimrade ut över svallen
i tunga tider av förlust och nöd.
Det stegrar sång att ständigt leva hotad.
Det skärper kraft att trotsa övervåld.
I omstridd grund var denna martall rotad
— och brast den dag då marken själv
blev såld.
Först döden skänkte strandens kämpe lisa.
Främlingar skövla udden där den stod.
Men kronans melodi, dess kärva visa,
skall evigt tona i de svenskes blod.
EINAR MALM
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
