Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Bertil Landelius. Av Nils Gösta Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
April. Skiss till väggmålning i Folkets hus, Malmö.
Bertil Landelius
Av N iis Gösta S andblad
OM en avhuggen och i ena sidan
något avgnagd sockertopp reser sig lvo
klack över den omgivande Ivösjöns vatten.
Kring sjön breder sig en bygd, som här och
där försiktigt söker sig ner till vattnet med
gula vassruggar som mellanled, men som
oftare tar sats mot sion i djärva släntor
och stup och då öppnar italienska
utsiktsperspektiv. Om bygdens förflutna berättar
de romanska tegelvalven i Andreas
Sunesons källare ute på ön — återstoden av
den forna ärkebiskopsborgen — och den
jämngamla Ivökyrkan, som man från
borgen bäst nådde med båt över viken;
och om idog strävan i nuet vittnar
kaolin-brottet på Klacken och de många gårdarna
med sina odlingar, röjda i skogsmark och
kantade av oändliga stengärdesgårdar. Men
Ivölandskapet är också en trakt för målare.
Schaktens skiftningar från vitt över rosa
och gult till brunt, vattensamlingarnas
opalfärger och de mörka stenanhopningarna
gör kaolinbrottet till ett koloristiskt
Eldo-19—Ord och Bild, 56:0 årg.
rado. Och landskapet runtomkring skiftar
ansikte för varje årstid. Ur snötäcket på
backar och sluttningar sticker vintertid
upp stenblock och gärdesgårdar, risiga
enbuskar och spretiga fruktträd, som i
skymningen kan te sig som levande väsen.
Under snösmältningen stegras detta
intryck: trädstammar och grenverk mer anas
än syns i den fuktiga töckniga luften. Våren
är sedan en enda förberedelse till
fruktblomningen, som fyller nejden med nya
färger. Fruktträden finns på alla fält, på
alla sluttningar och i alla skrevor, lapande
sol och njutande flyttblockens
magasinerade värme, och skimret från deras
blommor förlorar inte sin ömtåliga skönhet hur
ofta den än banaliserats i dikt och måleri;
Pär Siegård har bevisat det genom det sätt
på vilket kan låtit det återklinga i sin
storartade fresk i Villands Vånga kyrka.
Slutligen avlöses Ivölandskapets
försommarfägring av högsommarens och höstens
yppigare färgprakt. Det är inte som längre
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
