Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Heraldisk textilkonst i Sverige under tidig gotisk period. Av Elisabeth Thorman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elisabeth Thorman
efterkristna seklen. Brodérkonsten skulle
senare, som en långväga gäst, ha kommit
från Östern.
Den »étendard» som bars i Frankrike
under Chlodvigs tid, på 400-talet, hade,
enligt Viollet Le Duc, målad, ej broderad
dekor (fleurs de Iis).
Först på 600-talet tycks broderiet ha
nått Egypten; under karolingisk tid
(800-talet) börjar det förekomma i Frankrike.
Ungefär samtidigt kan det påvisas som
förekommande bland Birkafynden.
Men när broderiet nådde Västerlandet,
måste det snabbt ha gjort sitt segertåg
där. Så vida möjligheter, så stora friheter,
så vackra resultat, därtill ofta nog ett
utlösande av medfött konstnärsskap har
det erbjudit; så roande och fängslande har
det visat sig, att det gick sitt segertåg även
i vår världsdel.
Vad veta vi närmare om det broderi,
som döljer sig bakom exempelvis
Erikskrönikans här ovan citerade uttalanden?
I en medeltida urkund av år 1285 (ett
testamente till Stockholms
franciskaner-kyrka), talas om såväl »sänkt arbete»
(broderi) som »opere plumaris» (plattsöm).
Agnes Branting nämner för Bjälbobrunet
ensidig plattsöm, regelbundna stjälkstygn
och, för guldet, läggsöm.
I konung Magnus’ och drottning Blankas
testamente av år 1346 nämnes endast
»sänkt arbete».
Utan allt tvivel är det guldbroderiet,
som inom gotikens heraldiska textilkonst
har spelat den dominerande rollen; om detta
äro våra främsta kännare av epoken, fil.
dr Agnes Geijer av dess textilkonst,
friherre Harald Fleetwood av dess heraldik,
fullt ense. Behovet av i ögonen fallande
effekter, av en viss fjärrverkan,
förkärleken för det lysande, för guldet, och
även andra omständigheter böra ha lett
därhän. Folkungavapnets gyllene lejon,
Brunkevapnets gyllene bjälke ha utan
allt tvivel haft talrika motsvarigheter.
Och har ett broderi i guld varit den
teknik, som framför andra togs i bruk, så
leder detta antagande till vissa viktiga
slutsatser; ty guldbroderiet, ojämförligt
mycket mera givande än broderiet i silke,
betyder också i tekniskt avseende något
ojämförligt mycket mera, mera krävande,
mera svårarbetat. Guldbroderiet står även
i detta fall på ett helt annat och högre
plan än övrigt broderi. Vilket å sin sida
måste betyda, att dåtidens brodörer ha
rört sig med intimaste kunnighet i sitt
vackra hantverk, med en avsevärt
uppövad förmåga, med ett tekniskt handlag,
så högt, att det kanske icke alltför ofta
har överträffats inom svensk utövning i
dess helhet.
En annan teknik, av mycket att döma i
en viss omfattning begagnad för de
uppgifter det här gällde, är påläggssömmen. I
kraftigt formad ornamentik, med
stoffer-nas olika färger spelande mot varandra,
har den ägt sina stora fördelar.
Guldglansen fattades, det är sant, men starka
färger voro, även de, något högst
verkningsfullt.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
