Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Det latinska folkspråket. Av J. Svennung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det latinska folkspråket
skikt, de fattiga och slavarna, behov av
att erhålla de heliga skrifterna översatta
till ett enkelt latin, som de lätt förstodo.
De tidigaste bibelöversättningarna, före
Hieronymus och hans »versio vulgata», äro
ofta hållna på ett språk, som i mycket
närmar sig vardagsspråket med folkliga ord
och vändningar. Sådana kommo väl till
användning även senare, när den kristna
läran hade hunnit utbreda sig även till
högre kretsar av samhället och blivit
statsreligion. Den skolbildning, som förut
funnits, gick alltmer tillbaka, läsningen av de
gamla mönsterförfattarna spelade ej längre
samma roll som förr. Under kristendomens
hägn uppstod så småningom en kristen
litteratur av väldigt omfång, där mycket
är avfattat på folkligt språk, såsom
exempelvis berättelser om de första martyrerna
och om helgon och eremiter, vissa fromma
skildringar av resor till det heliga landet,
många uppbyggelseböcker, predikningar o.
s. v. För sitt, om man så får säga, obildade
språk må särskilt ihågkommas den
lidelsefulle biskop Lucifer av Cagliari på Sardinien
vid 300-talets mitt eller den kristne skalden
Commodianus, vilken byggde hexametern
efter ordens betoning i st. f. efter
stavelsernas kvantitet.
Även må nämnas en del sena historiska
skriftställare som Jordanis, biskop
Gregorius av Tours och hans fortsättare, den s. k.
Fredegar, vidare många sena lag- och
urkundsamlingar ända ned i gotisk,
langobardisk och karolingisk tid,
formulärsamlingar från merovingisk och karolingisk
tid etc.
Ibland höra hela grupper av texter i
större eller mindre utsträckning till
folklatinets område, speciellt sena tekniska
skrifter, vilkas författare alls icke göra
anspråk på att uppvisa någon litterär
förmåga. Jag nämner främst vissa skrifter om
lantmäteri (de s. k. gromatici) och framför
allt verk inom medicin och djurläkedom.
Bland medicinarna äro av särskilt stort
En latinsk översättning av den
grekiske botanisten och läkaren
Dioskorid.es. H andskri f t från
800-talet.
värde för vulgärlatinets utforskande de
ytterst barbariska senlatinska
översättningarna av tvenne grekiska auktorer,
nämligen Oribasios och Dioskorides; av mindre
omfång är Anthimus’ dietkokbok, tillägnad
frankernas konung på 500-talet.
Bland veterinärskrifterna är särskilt den
s. k. Chiron märklig därigenom att den
redan på 300-talet uppvisar en del
folk-språkiga egenheter vilka annars framträda
först senare. Intressant är att jämföra
Chiron med en senare bearbetning av
Vege-tius: denne söker genomgående snygga upp
och förbättra det ovårdade latinet i
förlagan.
Slutligen äro att nämna glossarier och
grammatiska författare, vilka varna för
vissa angivna vulgarismer, —• såsom den
Antibarbarus som går under namnet
Appendix Probi, bestående av en lista med
korrekta ord och former och en lista med
oriktiga, för vilkas användning varnas.
Jag lämnar så detta ytterst översiktliga
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
