Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Christianshavnsadeln i mitten av 1800-talet och ett diktarbröllop. Av Holger Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christianshavnsadeln i mitten av 1800-talet och ett diktarbröllo-p
diefärd till Amerika — han var ingenjör —
och den senare styrde vägen till Rom
försedd med ett resestipendium från
Konstakademien. De båda vännerna fingo aldrig
återse varandra, då Holger Roed redan var
död, när hans vän kom tillbaka. Roed hade
under några månader vistats på landet i
närheten av Iselinge och på vägen hem till
Köpenhamn ville han besöka sina gamla
vänner. Det var en februaridag 1874 som
han kom vandrande till fots med ränsel på
ryggen och blev hjärtligt välkomnad av
familjen Hammerich. Men redan första dagen
blev han sängliggande, svårt insjuknad i
blindtarmsinflammation. Trots den ömmaste
omvårdnad och hans starka
kroppskonstitution kunde han ej räddas utan avled efter
några dagar. Själva läkarbehandlingen var
enligt nutida metoder den olyckligast
tänkbara.
År 1881 kom den som skriver detta, på
resa med sin moder författarinnan Helena
Nyblom f. Roed till Danmark att tillbringa
några veckor på Iselinge. Naturligt nog är
det ej så mycket han kommer ihåg av
hemmet där. Det som främst levat kvar i
minnet är att det var där han — 6 år gammal—
första gången fick sitta till häst. Varje
morgon innan professor Hammerich skulle
företaga sin ridtur, lyftes gossen upp på
hästen, som sedan av stallknekten leddes
fram genom allén och tillbaka igen till den
väntande ryttaren. Martin Hammerich
var då 70 år gammal; han avled på hösten
samma år, en förnämlig man, en prydnad
för sitt land.
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
