Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Geijers frisinne. Av Harald Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harald Eklund
kände och tänkte har Geijer
utomordentligt väl uttryckt i sin skrift om
inbillningsgåvans betydelse. »Inbillningskraften», som
»bildas ... i det skönas verld» och själv
är »den poetiska förmågan», är för Geijer
liksom för de flesta av den tidens filosofer,
en väsentlig del av människans andliga
utrustning. Den har sin bestämda tid i
varje människas liv lika väl som i släktets:
»Det är en ålder, ... då den menskliga
själen på en gång utvecklar sig och liksom
slår i blomma ...» »Hvem minnes ej den
tid, då menniskan känner sig och känner
allt; då . . . verlden liksom på nytt född
uppstår i själen i glansen af en
morgon-rodnad, som ännu ej tillåter att redigt
urskilja tingen, men deremot gör allting
skönt, allting förtjusande.» Romantikens
inbillningskraft, som frigjorde nya krafter
och verkligen kom att upptäcka nya
världar, var i liv och tänkande Geijers
utgångspunkt. I den känslolivets och den poetiska
ingivelsens förnyelse, som skedde under
1800-talets första decennier är hans bidrag
väsentliga och oförytterliga. Han skapade
som ung ur de götiska svärmeriernas
motivvärld några dikter som lever än. Han var
med om att återupptäcka folkvisans »nya
ton» och har själv anslagit den. När Geijer
i sin »Berättelse om Götiska Förbundets
stiftelse och verksamhet» från 1845 talar
om folkvisan manar han tydligen fram
kära ungdomsminnen. Karakteristiken av
den ännu alltjämt lika levande »romansen
Necken» passar ganska väl på åtskilligt i
hans egen diktning: »Sällan har man hört ett
innerligare och ljufligare sammanhang
emellan ord och musik, än i denna sköna dikt.
Det var också en ny ton lockad ur den
svenska lyran, eller rättare . . . det var
den svenska folkvisans ton, som åter var
träffad och upplefde.»
Det går inte att sammanfatta allt detta
som Geijer var med om att uppleva eller
skapa, bland annat därför, att så mycket
ovägbart subjektivt och personligt ingår
däri. Men vill man ändå försöka kan
sammanfattningen lämpligen hämtas från Geijer
själv. Han har i sin karakteristik av den
filosofi som var romantikens förutsättning
och för honom själv alltid förblev ett
livsintresse gett uttryck åt sin syn på det
högre andliga livets födelse och fortgång
på ett sätt som i varje fall för den tiden
har påtaglig giltighet. Filosofi är, säger
Geijer, »anticipation». »Tankens strider
äro ock verklighetens.» »Filosofiens historia
är. . . en profetisk historia. Hvad
sedermera händer i verlden har alltid i den
händt förr . . . Man kan säga, att de största
revolutioner först timat inom ett enda
hufvud.» I den tidens filosofi skedde
verkligen sådana föregripanden. Vi kan inte
förstå vår egen tids idéliv eller litteratur
eller ens dess materiella historia utan att
gå tillbaka till män sådana som Kant,
Schelling och Hegel. Vad det innebär att
en revolution först sker i ett enda huvud
och sedan i verkligheten har vi snarast
lättare att förstå än man hade på Geijers tid.
Geijer kom under sin utvecklings gång
att alltmera fångas av realiteternas allvar.
Vetenskapen, som var hans egentliga
livsuppgift, kunde inte undgå att konkurrera
med både poesien och spekulationen. Och
vetenskap blev för honom alltmera vad
han kort och träffande kallar »genomtänkt
erfarenhet». Geijer har skarp blick för
hur svår den till synes enkla uppgiften att
bygga enbart på erfarenheten är. Även
empirismen blir, klagar han, ofta »blott den
bakvända abstraktionen». »Den största
delen af dem, som i all vetenskap ropa så
mycket på erfarenheten, ega för den intet
sinne, utan styras i sjelfva verket af de
abstraktaste, tommaste begrepp. — Det
herskar som oftast en stor naturens ironi
och lustighet i det allvarsamma lärda
väsendet.» Men trots allt är det dock denna
erfarenhetsvetenskap som obönhörligt har
sin gång. Därpå ger Geijers egen utveckling
exempel. Han som andra företrädare av
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
