Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Mithridate. En studie i lokalfärg. Av Viveka Heyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V i v e k a
Heyman
Men mest storslaget har Racine gestaltat
en brytning mellan två kulturer i
Mithri-date.
Motivet för Mithridate påminner om
Phèdre. Också här är far och son — eller
söner — rivaler om samma kvinna; också
här kan man undra över att denna
incest-doftande tragedi blev diktad årtusenden
efter myterna om Oidipus och Kronos och
århundraden före Freud. Men tiden är
inte mytens. Mithridates är ingen gammal
sagans heros utan en högst historisk kung
över halvbarbariska asiatiska länder. För
honom lika väl som för oss är Phaidra och
Hippolytos halvt fantastiska sägengestalter,
mest kända från sorgespel. Men hans hov
är väl disponerat för liknande dramer —
den sortens familjetragedier som alltid
flockas kring despoter med envåldsmakt
och harem och många rivaliserande söner
med olika mödrar. Och själv står han inte
helt fjärran från myternas
föreställningsvärld. Hans namn är avlett av guden
Mithras, en tjurgud liksom den Zeus som
dyrkades på Kreta; och vid sidan av de
nyimporterade hellenska gudomligheterna
dyrkas mera barbariska gudar än så i hans
riken.
Liksom i hans gudavärld bryts också i
hans land och i hans själ gammalt barbari
och ny hellenism. Han har på en gång i sig
sitt eget lands synsätt — enligt det är han,
konungen, den ypperste av alla — och den
grekiska måttstocken — där är han en
halvbarbar, sämre än en bildad och
förfinad hellen tills han har bevisat sig
andligen jämlik. Aldrig kan han rätt fatta
Monime, dottern av detta obegripliga folk
där det inte finns kungar och där det finns
saker som inte ens en kung får göra, om
han inte vill utsätta sig för vanligt enkelt
folks förakt. Inför henne blir hans dubbla
inställning till vacklande, rasande
osäkerhet. Han vill stå högst på hennes
värdeskala också, på den grekiska! Så pass
helle-niserad är han väl också att han håller
den för den högre. Ömsom prövar han att
imponera på henne med det tal man
brukar till en orientalisk odalisk, ömsom
tillvitar han henne i raseri att hon inte är
värdig »ces Grecs vos aieux».
Men bådadera båtar lika litet: klyftan
blir bara bredare. Hon uppträder
undergiven och resignerad —■ han är van inte vid
stum och stolt underkastelse utan vid
kryperi och hyckel. Och mitt i hennes
undergivenhet säger hennes blick att hon
ser ner på honom, halvbarbaren — han är
van att bli sviken och förrådd men inte att
bli föraktad. Och när han har skymfat och
bedragit henne vågar hon öppet trotsa
honom — han är van vid stämplingar och
ränker men inte vid att man anser sig
förorättad av honom. Att en konungs
handlingar kan betraktas som orättfärdiga,
låga och ovärdiga kan han aldrig rätt fatta.
Är inte hans svek och grymheter en
all-bjudande despots svek och grymheter, och
står de inte därigenom över allt klander?
Därför eggar Monimes nobless och
ärlighet upp hans rasande svartsjuka mera än
någon av de förställningskonster som hans
hus annars är fullt av: hur måste han inte
framför allt misstro en mentalitet som han
är obekant med! Och emedan hon ensam
bland hans kvinnor känner sitt eget värde
och kanske sätter det över hans, flammar
monarken, som har haft lika många frillor
som Salomo, upp till en passion som han
aldrig förut har känt och innerligt blygs
för: den store Mithridates är på sin
ålderdom slav under kvinnokärlek!
På den punkten står hans drift på
hellenens sida och hans övertygelse på
orientalens: han är lärd att akta en kvinna alltför
ringa att oroa sig för, och krampaktigt
söker han övertyga sig om att han plågas
snarare för sin sons skull än för sin
drottnings. Hans faderskärlek, som han inte
anser sig behöva bekämpa, är väl också
hans renaste känsla: han håller nog mycket
av Xiphares att ett ögonblick känna sig
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
