Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Oro i Norden. Av Lolo Krusius-Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lo lo Krusiu s-Ah renberg
sorn A. E. Afzelius som lämplig
förbindelse-man i Finland. Antagligen möttes han av
nyheten om Afzelius’ häktning först efter
ankomsten till Göteborg.
Saluskis reskamrat Vorms, som troligtvis
var polack och måhända en greve Lubinski,
stannade endast något dygn i Göteborg för
att därpå anträda sin färd till Stockholm.
Hans uppdrag där var att till den åldrige
fältmarskalken C. v. Stedingk framlämna tvenne
brev, det ena till Karl Johan från den berömde
frihetskämpen och revolutionshövdingen
Lafayette, polackernas beskyddare och
förespråkare. (de la Gardieska arkivet XX,
1843, s. 246.) Lafayette, vapenbroder till
Stedingk likaväl som till Bernadotte, vädjade
till den sistnämnde i de gemensamma forna
idealens namn och uppmanade honom att
hjälpa polackerna som hos sig, i
julirevolutionens anda, ämnade förverkliga dem. Det
förtjänar kanske nämnas att Lafayette,
borgarkungadömets klockarfar, vid detta laget
i själva verket redan stod i opposition till
den nyskapade regimen i Frankrike som inte
mäktade övervinna de politiska realiteter,
vilka omöjliggjorde fransk hjälp åt Polen.
Den officiella franska hållningen ger en
tankeställare också för vad de Serre kunde
eller inte kunde göra. — Lafayettes mening
hade givetvis varit, att Saluski skulle
överbringa hans brev. Denne, som ju inte fick
fortsätta från Göteborg utan tvärtom, om
än sent, på order från Stockholm
förständi-gades att lämna landet, författade en
protestskrivelse till Wetterstedt i vilken han
frångick sitt nom de guerre. Hans identitet
hade då redan röjts av Vorms. Brevet till
utrikesstatsministern förmedlades av greve
v. Rosen, och i de samtal landshövdingen
hade med den sympatiske polske
ståndsbrodern — en av polackernas mest omtyckta
och omtalade emissarier — sade sig denne
vara kommen i revolutionsregeringens i
Warschau särskilda mission. Han bad att
få resa ur riket från Helsingborg — det var
genaste vägen till Danmark — och Rosen
gav gärna sin tillåtelse, då vindförhållandena
just vållat ett avbrott i Göteborgs
båtförbindelser västerut.
Att Suchtelen uppmärksamt följde med
Saluski-episodens olika skeden, har redan
framgått. Emellertid sände också Wetterstedt
noggranna redogörelser till Sveriges minister
i Ryssland, friherre Palmstierna, för att denne
för Petersburg skulle kunna ådagalägga sin
regerings »lojala och spontana uppskattning
av (den svensk-ryska) vänskapens bud och
hederns heliga känsla» (Muscovitica,
Riksarkivet i Stockholm, 3 maj ff). Vi kunna
tack vare dessa rapporter, i vilka man
måhända skymtar att Wetterstedt ej helt
förnekar sin ungdoms fria ideal, bilda oss en
uppfattning om Saluskis öden efter den
bråd-störtade avresan från Göteborg. Avfärden
ägde rum den 28 april, ett par dygn senare
än svenska regeringen förutsatt. Saluski
lämnade efter sig ett brev till Backman, som
i hans ärenden — för att engagera några
svenska medicinare som fältkirurger till
Polen — begivit sig till Lund. Han
uppmanade i denna skrivelse Backman att komma
till Köpenhamn; emellertid hade polacken den
12 maj fortsatt sin resa till Lübeck när hans
svenska medarbetare någon dag senare
anlände till Danmarks huvudstad. Att Saluskis
vistelse i Köpenhamn blev så kortvarig —
så vitt jag kan se halvannan vecka •— berodde
måhända på att Vorms, som i likhet med
tvenne polacker i Malmö blivit utvisad från
Sverige, inte var honom till mötes utan hade
rest till Lübeck. Emellertid kan också den
danska polisens misstänksamma övervakning
ha påskyndat hans reseprogram, som
ordningsmakten i Köpenhamn att börja med trodde
vara inriktat på Finland. Wetterstedt hann
bli underrättad härom och i sin tur varsko
Palmstierna, förrän svenske ministern
Hoch-schild av Saluski själv bibragtes en annan
uppfattning, skänkande Wetterstedt
möjlighet att förfullständiga sina meddelanden till
Palmstierna och fria »en olycklig man» från
i detta avseende oberättigade misstankar.
Hochschild överlämnade till Saluski ett svar
från Wetterstedt på det av v. Rosen
förmedlade brevet; då polacken ur ordalydelsen
utläste ett visst missnöje med att han enligt
utrikesstatsministerns uppfattning beklagat
sig över bemötandet i Sverige, skyndade han
sig att både inför Hochschild och i ett brev
till Wetterstedt från Hamburg uppträda
mycket älskvärt. Han förklarade också på
legationen i Köpenhamn att påståendet om
hans finska resplaner var gripet ur luften
och, liksom för v. Rosen, att han ej kommit
till Sverige i polska kommitténs i Paris utan
i Warschaus ärende —■ alltså i officiellt
uppdrag — för att förhandla med Stockholm om
de paragrafer angående Polen som Sverige,
signatärmakt i Wien, varit med om att
underteckna.
382
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
