Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Oro i Norden. Av Lolo Krusius-Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L o l o Kr usius-Ahrenberg
Xär den finska affären börjar skall han vara pà sin
post och samtidigt träda i direkt förbindelse med
insurgenterna i Litauen.
Det framgick ytterligare ur de ryska
meddelandena att firman Kantzow & Biel
förmedlade Saluskis korrespondens med
vännerna i Sverige och att Backman under sin
utländska samvaro med Saluski fått pengar
av denne — ytterligare pengar, säger
rapporten ■— nämligen i 200 frs för sina
reskost-nader, 3 000 för att kunna sända agenter till
Finland och 18 000 för inköp av vapen.
Enligt Handels- och Sjöfartstidningen medförde
Backman vid sin hemkomst en av firman
Heine i Hamburg utställd anvisning på firma
Magnus & Co. i Göteborg på 10 000
hamburgska mark. Det förtjänar nämnas att
grosshandlaren och skeppsredaren friherre J.
A. Kantzow var kand för oppositionella
tänkesätt och att ryktet berättade osanna historier
om välgångsskålar för polackerna tömda i
hans hem i ryska legationsrådet Bodiscos
närvaro. Av agenter till Finland nämnes i
diplomatkorrespondensen sedermera blott en,
affärsmannen Magnus Prytz, som verkligen
kring den 11 augusti lyckades resa över. Jag
saknar vidare spår av honom. Tyszkiewiecz
kom aldrig till Sverige.
Backman uppehöll sig efter återkomsten
blott helt flyktigt i Göteborg, där hans
närmaste medhjälpare var juristen Ejserman.
Husqvarna Vapenfabrik, ägare baron Sture,
misstänktes enligt Suchtelen för bristande
motståndskraft mot Backmans lockelser och
övervakades på kungens befallning under
någon lämplig förevändning. Backman begav
sig till Stockholm för att, verksamt
understödd av den mot löfte om stor provision
vunne lagmannen L. J. Rhodin, söka få köpa
3 000 engelska gevär ur kronans förråd.
Staten skulle lockas med ett högt pris som
möjliggjorde inhemsk tillverkning av
motsvarande antal gevär av modernare typ.
Detta framgår ur inlagor till krigskollegiet,
uppsatta av Rhodin. Som köpare nämndes
George Meyer i London. »Hans debyt här
har inte varit vidare skicklig», skrev
Suchtelen den 9 augusti om Backman, som
personligen uppvaktat presidenten i
krigskollegiet, general af Tibell, för att framlägga sin
begäran och av generalen fått svaret att
regeringen önskade köpa vapen, om den kunde
få dem, men ingalunda sälja. Kollegiet
förkastade tvenne dagar senare Backmans
ansökan.
Backman återvände till Göteborg. Av
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning
inhämta vi i korthet följande:
Efter Backmans återkomst fördes uppenbarligen
viktiga förhandlingar om Polen. Den 17 augusti
anlände nämligen franske ministern i Stockholm,
hertigen av Dalmatien till greve de Serre, hos vilken han
sammanträffade med en rysk minister vid namn van
Brienen. Upprepade möten ägde rum och de Serre
gav en stor fest till deras ära med flera bjudna än
hans unga dotter (Mathilde; hon förde dagbok)
någonsin sett i sin faders hus. »De fransk-ryska
underhandlingarna i Göteborg få ses mot bakgrunden av
händelserna i Polen, som vid denna tid utvecklade
sig till polackernas nackdel. . . ryssarna nalkades
Warschau . . . den 7 september föll Warschau.» När
underrättelsen härom nådde Göteborg reste M:me
Julie Backman den 11 september hals över huvud till
Stockholm för att å de Serres och Charles Backmans
vägnar underhandla med hertigen av Dalmatien, men
även i syfte att öva påtryckning på Karl Johan. Men
nu var allt för sent.
Den refererade idyllen, kulminerande i fru
Backmans påtryckningsresa, är för fantasirik
för att överhuvud behöva dryftas. Den ger
mig emellertid anledning till några reflexioner.
Greve de Serre och hertigen av Dalmatien
— marskalkens av Frankrike son — voro
familj evänner. Ett besök av den senare i
Göteborg förefaller därför föga
uppseendeväckande, synnerligast som han var ny på sin
post. Johan (Ivan Abramovitj) van Brienen
var rysk generalkonsul och inte minister.
Hans syster Magdalena, änka efter svenske
ministerresidenten C. B. Peyron, var mor
till den som svensk gränsförhandlare med
Ryssland kände G. A. Peyron (sedermera
friherre), och till kronprins Oskars dåvarande
adjutant E. A. Peyron (adlad Peijron);
familjen van Brienen var av holländskt ursprung
och den gamle generalkonsuln i hög grad
acklimatiserad i Sverige. Greve de Serre var
vid detta laget snarast angelägen att
framträda mera »neutral» än dittills i den polska
frågan. Sällskapets sammansättning och
storlek ger en en antydan därom. Hade politiska
förhandlingar varit i fråga, skulle de givetvis
ha förts i Stockholm och mellan Suchtelen
och hertigen av Dalmatien. Om Warschaus
fall ägde man den 11 september inte
kännedom i Sverige.
Vi återvända till Backmans vapenaffärer.
Visserligen antecknade Suchtelen med
anledning av besöket hos Tibell, att Backman
således än ej lyckats komma över gevär,
men å andra sidan hade rapporterna om
svenskens och de polska agenternas förehavanden i
Frankrike gått ut på att vapen möjligtvis
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
