Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Stil och personlighet. Ett grafologiskt porträtt av Oskar Kokoschka. Av J. P. Hodin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stil och personlighet
nedre zonen omväxlande med avstympade
rörelser nedåt visar hur oändligt svårt det är
för konstnären att meddela sig med sitt
irrationella skapande omedvetna; han försöker
tvinga det att tjäna hans syften, han forcerar
det otåligt, han är fascinerad av det och
fruktar det. Han är inte hemma i denna zon, men
den har något magiskt fängslande för honom,
den förföljer honom. Den nedre zonen och
vänstra sidan är mödrarnas, den feminina
principens domän, och han kan inte bli färdig
med någondera.
Rörelseriktning: ett övervägande antal
rörelser vända av åt höger, avvikande från
skolförskriften; endast få rörelser gå bakåt.
Rörelser åt höger: de nedre öglorna i f A 15,
t-strecken, strecken ovanför u, utdragna
slutbokstäver, t. ex. wo B 6. Rörelser åt
vänster: öglan i a, B 2, och i andra och tredje
a, B 4; några öglor i den nedre zonen, t. ex.
h i noch, A 12; några avklippta
slutbokstäver, t. ex. i slutet på orden am, nächsien,
nachdem, B 4. Den förhärskande tendensen
åt höger visar här, i förening med skriftens
tempo, en benägenhet att ta avstånd från
det förgångna, ett rastlöst sökande efter en
ny form och nya värden, en djärv framstöt
in i det okända, men också ett kärvt
tillbakavisande av mödrarnas värld, ringaktning för
naturlagarna. Rörelserna åt vänster i
mittzonen visa hans emotionella kamp och en
oerhörd envishet att hålla fast vid sin egen
ståndpunkt inför opposition.
Vänsterriktningen i den nedre zonen anger ett trevande
i mörker, i en instinkternas förlorade värld.
Mycken retlighet och många svårigheter i
skapandet framträda här.
Radernas riktning: En tendens uppåt,
fast enstaka ord ofta vilja sjunka;
oregelbundenhet, ofta vågighet. Anger ett
högspänt känsloliv, uppflammande, rastlöshet.
Också växlande stämningar och växlande
livsriktning, ingen stabilitet utifrån, d. v. s.
raden symboliserar hans reaktion för
ständigt växlande öden och omständigheter.
Ingen säkerhet eller trygghet. En man som
ingenstans är hemma.
Längdproportion: Långa bokstäver (f,
tyskt h) äro i förhållandet till korta bokstäver
(i, e, m, n) ibland överbetonade, ibland
under-betonade, nästan aldrig proportionerade.
Medvetandet om en kallelse och stora skapande
gåvor omväxlar med modlöshet. Stark
spänning mellan syfte och förverkligande.
Otillfredsställd. Perioder av okuvlig verksamhet
omväxlande med perioder av trötthet och
tomhet.
Grad av regelbundenhet: Tämligen
oregelbunden. Arbetar på inspiration och inte
utifrån övervägd disciplin. Den orytmiska
karaktären hos de oregelbundna rörelserna:
inspirationen omintetgöres gång efter annan
genom intellektets ingripande.
Oregelbundenheten visar emotionell rikedom och
omedveten produktivitet.
Unio Mystica
Detta är alltså »porträttet» av dagens
ledande expressionist, som har utövat stort
inflytande på den nutida konsten och vilken
konstnärer över hela världen hylla i sina
strävanden att uttrycka människans själ. Då vi
följa utvecklingen i hans måleri, förstå vi
varför det var just han som fick uppgiften
att ge uttryck åt tidens andliga konflikt.
Själv led han av denna konflikt och blev
därför utsedd att ge den form. Den inre
spänningen kommer till synes i hans penselforings
oroliga rytm, liksom i hans kompositionssätt
där allt är i rörelse och uppbyggt på andliga
sammanhang. (Med undantag av en
mellanperiod, då Kokoschka i samband med
väggdekorativa uppgifter experimenterade med en
statisk stil och använde stora ytor; detta var
den period då färgen började bli av större
betydelse.) Kokoschka har aldrig släppt
rymden i sitt måleri. Tvärtom — han har
återställt dess symboliska betydelse. Därför står
han i opposition mot den franska
tvådimensionella stilen. Hans perspektiv är inte
geometriskt (Kavaliersperspektive)\ det är varken
konstruerat i renässansens anda (Ucello) eller
i kubismens, utan det växer organiskt fram
ur en ögats inneboende funktion. Högra och
vänstra ögat ser inte på samma sätt; liksom
vänstra handen har en funktion olik den
högras, ha också ögonen sina särskilda
uppgifter vid skapandet av en bild. Eftersom
synfältet också sträcker sig till ett avstånd
bakom ansiktet, tar Kokoschka hänsyn till
detta i sina målningar (särskilt i sina
landskap) och åstadkommer härigenom en
perspektivverkan, som visar att det kinesiska
perspektivet (där föremålen i förgrunden äro
små och de i bakgrunden stora) är det
naturliga för ögat. Han lyckades därigenom fånga
ett landskaps väsentliga drag i ett
helhetsintryck (panorama) på samma sätt som det
»inre ansiktet» (ett uttryck präglat av Dürer)
hos personen i ett porträtt återger dess själs-
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
